Sommaren 1979 hade Stefan Lindberg inget mål med sin träning. Eftersom första upplagan av Stockholm marathon gick av stapeln i augusti samma år anmälde han sig. Sedan dess har loppet och Stefan varit en oskiljaktig kombination. Faktum är att han är en av tolv personer som har gjort alla 39 tidigare arrangemangen.

– Det är en jättestor grej för mig att bli sista kvar. Det är ett livsmål för mig. Lite löjligt, men en grej jag vill uppnå, säger han.

Yngst av de gamla

Av pionjärerna som fortfarande springer är Stefan yngst.

– Alla andra har åren emot sig, men de vill också vara sista kvar, säger han.

Stefan Lindberg känner att han har åldern till sin fördel, men tror att det kommer krävas åtminstone tio lopp till för att han ska nå målet.

– Frågan är om kroppen klarar det. Jag tar ett år i taget, säger han.

Visst hot känner han från de andra veteranerna.

– En av tanterna är 78 år, hon ska börja med triathlon nu. Jag trodde att hon skulle tackla av, men hon uppgraderar sig. Det är två damer, de är helt otroliga, säger han.  

Har varit nära att bryta

Han har fått flera pass på över två mil under våren och försöker springa tre gånger i veckan. Han har inget tidsmål mer än att klara maxgränsen sex timmar. Han har varit nära att bryta och det har dock varit på marginalen.

– Mitt sämsta är 5 och 49. Då hade jag haft dropp, hål i tarmen och blodförgiftning. Maran gick på lördagen och på onsdagen skulle jag springa sex kilometer. Det orkade jag inte. Jag gjorde ändå ett försök. Jag var gråtfärdig, men det var nog min största prestation när det gick som sämst. Det är inte att rekommendera, säger han.

Stefan Lindberg fyllde 60 år förra veckan, men med tanke på loppet blev det ett lugnt firande.

– Jag drack alkoholfritt och åt smörgåstårta och tårta, men inga större volymer, säger han.