Morgondiset har precis lättat. Hötorgshandlarna plockar fram svamp och grönsaker och det osar popcorn från Filmstaden.

Arkitekturhistorikern Martin Rörby, 58, pekar på en bild i sin nya bok "Nya Klara". Bilden visar det diagonala övergångsstället på Mäster Samuelsgatan och Regeringsgatan som nyss togs bort.

– Till och med bilder som är nytagna är inaktuella, säger han.

Han ska precis riva upp ett för många öppet sår. Klarakvarteren. Historien om hur gamla bostäder i city revs för att skapa en helt ny kärna. Men i stället för att strö salt i såren jobbar han med balsam.

– Det är lustigt att det framför allt är folk i min ålder och lite yngre som är upprörda över rivningarna. De är nostalgiska över kvarteren men upplevde dem aldrig själva, säger han och ler snett.

– Äldre som upplevde Klara saknar det inte. Det fanns ju både slum och misär.

Före. Klarabergsgatan 29, 27 och 25 österut från Klara Östra Kyrkogata. I bakgrunden ligger Hamngatan 38. Bildens kv. Skansen är idag Sergels Torg

Kasper Salin/Stockholmskällan

Klarakvarteren har förändrats sedan rivningen

Gamla Klara var också ett nytt Klara en gång i tiden, menar han. Det har alltid rivits och byggts mycket i kvarteren, redan innan citysaneringen.

Han lyfter allt som byggdes när Centralstationens öppnades1871.

– Det har alltid funnits en drajv framåt här. En ständig önskan om att förnya och förbättra.

I boken går han igenom hur Klara förändrats efter rivningarna under citysaneringen som avslutades på 1970-talet.

– De senaste 40 åren har Klara genomgått en nästan lika stor förändring som själva cityregleringen! Det har inte ömsat skinn totalt, men det är en enorm skillnad.

Hur då?

– Man har förbättrat kopplingen mellan Malmskillnadsgatan och Sergels torg till exempel. Gjort om gator, biltrafiken har plockats bort. Klarabergsgatan och Sergels torg har fått spårvagn. Det påverkar vår upplevelse av miljön väldigt mycket. 

Malmskillnadsgatan. Huset som revs för att öppna upp för trappen var knappt 20 år gammalt.

Pekka Pääkkö

Ser man uppåt på Mäster Samuelsgatan/Bryggargatan eller går in i Kulturhuset skymtar radhus på taken bakom. Klarabergsgatan har fått breddade trottoarer och spårvagnshållplatser, Sergels torg har fått tv-studio och på Plattan byggs det en musikstudio i glaslokalen under fontänen.  I gatuplanet har ett nytt randigt mönster i grått och vitt lagts, "som snackar med Plattans trianglar".

Martin Rörby går upp för trappen till Malmskillnadsgatan. Den har gjorts mindre mörk och plåtig. Huset som revs för att göra plats åt trappan blev inte mer än 20 år gammalt.

– Vi har en gryende rivningsskam, precis som flygskam. I framtiden är det inte hållbart att hålla på att riva och bygga nytt. Vi måste förändra och göra tillägg i det befintliga i stället.

Om de gamla Klarakvarteren funnits i dag, hade man renoverat dem i stället?

– Hade de stått kvar hade en rivning aldrig varit på tal. Det är väl ingen som går in i Gamla stan och föreslår att man ska riva där i dag. Men då hade city legat någon annanstans, vilket hade krävt att Centralstationen hade flyttats.

– Min tro är ändå att gamla Klarakvarteren vhade varit väck ändå. De hade gjorts om till moderna bostadskvarter.

Från viadukten syns senaste tillskottet i Klara – det gröna huset på Hamngatan.

– Med keramikfasaden liknar det gamla skyskrapor i Chicago väldigt mycket. Och huset bakom NK ska rivas.

Husen som byggs nu är lite högre, menar han.

– Det har skett en slags förskjutning av skalorna men det är inget nytt. Det var likadant vid sekelskiftet 1900 också. Saker som sker nu har paralleller i historien.

– Det har väl varit ett försök att reparera det som byggdes precis efter rivningarna. Efter Sergels torg och Hötorgscity var det som byggdes kanske inte så bra. Men jag är nöjd med hur det nu har blivit. I en stadsdel som siktar på att vara i framkant kommer det alltid att finnas offer.

– Det här var en slum man ville förbättra. Men det blev väldigt kliniskt och laboratorieartat. Det har man nu försökt rätta till.

Martin Rörby börjar räkna upp takterrasser som fötts:Tak, Stockholm under stjärnorna, Takpark, Scandic Continental, Tetto... Och så Hötorgsterrasserna som fått nytt liv.

– Det är egentligen en liten revolution. Att skapa folkliv på taken. Det är en helt ny värld som öppnats.

Skulle riva Sergels torg

Ett tag var till och med Sergels torg på väg att falla offer för framåtandan. På 1990-talet ville man riva det och ersätta med bostäder.

Då arbetade Martin Rörby på Arkitekturmuseet, nuvarande Arkdes. Planerna fick honom och att ge sig upp på barrikaderna. Han och dåvarande chefen Jöran Lindvall anordnade en utställning som han menar kom att förändra debatten.

– Mitt hjärta värker för Sergels torg! Det är nog det enda här i Klara man haft en riktigt stor strid om. Det var inte någon kafferepskompromiss man gjorde på 1960-talet när man byggde det.

Vad fick dig att ta strid för Sergels torg?

– Jag höll på med en monografistudie om David Helldén som är "pappa" till Hötorgscity och Sergels torg. Man ville utplåna det med motiveringen att det inte fanns några tankar bakom. Då gick jag i taket. Jag kände inte att jag kunde hålla käft. Det var min skyldighet som forskare att dela med mig av kunskapen jag satt på.

– Sedan var det mycket en generationsfråga. Jag är nästan 60 i dag, det var det vity plats vi hade upplevt. "Man rev gamla Klara som alla gråter över, riv inte det här också då", tänkte vi. Det hade varit som att sälja smöret och tappa pengarna.

– Klarakvarteren är Stockholms hjärta, och därmed Sveriges hjärta.

Efter. Klarabergsgatan är en av de största förändringarna sedan Klarakvarteren revs.

Pekka Pääkkö

Läka gamla sår

Han jämför inte gärna Sverige med Sydeuropeiska länder som ofta förknippas med bevarande av historien, ”även Paris genomgick kraftiga moderniseringar och fick långt större miljonprogram”. Men han tror att vi varit lite oförsiktiga med det gamla.

– Jag tror att det finns en stor innovationslust i Sverige. Kanske är det just därför som Klara, Sveriges hjärta, ständigt förändras så mycket. Det är en process som pågår hela tiden. Det ska det göra i en levande stad.

– Ser man till något slags saldo ligger vi plussidan.

Nästa stora bygge i Klarakvarteren blir bostäder över bangården bakom Centralstationen. Det skulle binda ihop Klara så som det en gång var, hela vägen ner till vattnet, menar Martin Rörby.

– Jag är optimistisk. Det kan läka gamla sår mot Klara sjö.

Han formar en ring med armarna och krokar i händerna.

– Historien och det nya måste mötas.