Södermalmsbon Henrik Arnstad såg sin stadsdel, i den offentliga debatten, förvandlas från en verklig plats till en symbol för något som många stör sig på i dagens Sverige – genusdagis, queerfeminism och pk-vänster.
– Många pratar om det äkta Sverige, och då brukar Södermalm lyftas fram som antitesen till det. Jag ville studera de sammanhang som hatet framkommer i och hur det blev så, säger Henrik Arnstad.
https://www.mitti.se/nyheter/sodermalms-nya-favorit-el-skejt/repqir!K4erRX@nbZZvp3i1puji2A/
För att ta reda på det gjorde Henrik också en djupdykning Södermalms historia. Och att ett land skapar en nidbild av, och ser ner på, sin huvudstad är inget nytt, menar han.
– Under mellankrigstiden kallade man i Tyskland Berlin för röda Berlin, och sa att det bara bodde feminina kommunister och ljugande journalister där. Mussolinis fascister i norra Italien hatade Rom, eftersom de menade att det inte var riktiga Italien.
Söder i skottgluggen
Att det i Stockholm är just Söder som hamnat i skottgluggen beror bland annat på att industrier tidigt etablerades här och gav stadsdelen en arbetartradition.
– Det fanns en stark arbetarnärvaro som politiserades. Den rädsla som fanns för revolution 1917 härrörde ur Södermalm. Senare, under 80- och 90-talets gentrifiering, gifte sig den nya medelklasstillvaron med den gamla radikaliteten. Vi fick en sorts kulturell vänstermedelklass som lever kvar än idag, säger Henrik Arnstad och lägger till:
– Egentligen är genusdagis lika vanliga i Skåne, och journalister bor numer snarare i Midsommarkransen. Men det spelar ingen roll, Södermalm är ändå deras symbol.
Henriks försök att förklara hur bilden av Södermalm blev som den blev har formulerats i studien Södermalm — Stadsdel och mytbild, som nu publiceras i Ordfront Magasin.
https://www.mitti.se/nyheter/hon-kraver-konsuppdelad-hundrastgard/repqil!Zuo40U7ZolpRaZZQIRVkLQ/