"Det är första gången jag inte känner mig rastlös. Jag gillar Hökis ju längre jag bor här" säger Niklas Aurgrunn. Foto: Sacharias Källdén

Han fångar de glimrande kornen i söderorts vardag

Vad har Gubbängsfältet, MatDax i Hökarängen, Högdalstippen, pulkabacken i Skönstaholm och Mitt i Söderort gemensamt? Alla dyker upp i Hökarängsbon Niklas Aurgrunns nya diktsamling Dejt med Björk.

  • Publicerad 17:30, 10 sep 2021

Nästan varje dag klättrar jag uppför någon av Högdalstopparna och jag tröttnar aldrig på dem.

Niklas Aurgrunn försörjer sig som korsordskonstruktör. Men det är en annan ordsyssla som ligger hans hjärta närmast.

– Jag har skrivit mer eller mindre varje dag i hela mitt liv. Det är en livsstil. Jag har alltid något projekt på gång, berättar han.

Som 2012, då han förde en sorts poetisk årsdagbok från januari till december. Dikterna blev liggande i byrålådan i nio år. Sen tog han fram dem och redigerade i ordflödet. Nu ger han ut dem som diktsamling med titeln Dejt med Björk.

– Det är ett slags kärleksförklaring till vardagen, speciellt i Hökarängen. Jag har bott här sedan 2008 och känner mig väldigt hemma här. Annars har jag ofta bytt miljö. Nu känner jag inget behov av att röra på mig.

Vad beror det på?

– Här finns en ödmjuk kultur, folk morsar på varann på gatan. Det är ingen som går omkring och snobbar sig här direkt.

Dikternas form är inspirerad av den kärnfulla japanska haikudikten, fast utan att följa dess regler slaviskt.

– Det jag gillar med haiku är att det ofta är vardagsbetraktelser i de två första raderna som leder till en större tanke i den tredje. Man tar vardagligheter och gör något extraordinärt av det.

Han utvecklar:

– Dikterna handlar mycket om att försöka sätta gaffeln i förvåningen över att över huvud taget finnas till, hur fantastiskt det är att existera. Det är något man lätt glömmer bort.

Så här kan det låta:

Åttaåringen tefatande nerför den vitpudrade grässlänten i

Skönstaholm, månen inte riktigt full men bladig nog

Vardagens små bortglömda ynnestar: att faktiskt få lov att

trängas på Mat-Dax i Hökarängen igen!

Ett annat exempel:

Skogskyrkogården: knastret av barr under mina inlines

Kivande barn och döingar, torkade aprikoser och

termoskaffets ångarabesker

Den svala luften, de ännu varma händerna

Tallkrogens tunnelbana, Högdalstippen, Gubbängsfältet och Nynäsvägen är andra bekanta platser som bildar fond för Aurgrunns betraktelser – ofta gjorda med en rejäl prilla under läppen, att döma av hur ofta snus nämns i dikterna.

Vilken är söderorts mest poetiska plats för dig?

– Nästan varje dag klättrar jag uppför någon av Högdalstopparna, oftast Hökarängstoppen, och jag tröttnar aldrig på dem. Det finns så många stigar och man kommer upp lite ovanför allting och får distans. Det kan man behöva ibland.

Kulturell mångsysslare

Niklas Aurgrunn är 59 år, bor i Hökarängen och jobbar som korsordskonstruktör.

Diktsamlingen Dejt med Björk ger han ut på egen hand. Den går att hitta i nätbokhandeln. Han har flera egenutgivna böcker bakom sig, både romaner och en barnbok.

Han skriver även visor, som han ibland framför i lokala sammanhang i Hökarängen, och målar tavlor.

Dessutom är han fritidspolitiker. Han sitter i Farsta stadsdelsnämnd för Vänsterpartiet.

Visa merVisa mindre