"Det är verkligen en speciell situation att vara på turné. Folk fixar mat och husrum och man behöver inte ta så mycket ansvar som annars. Vi var 25 musiker och man blir som en stor familj. Vi hade 23 spelningar och sov på bussen i drygt tre veckor. Ibland när jag vaknade var jag lite sjösjuk, men jag sov verkligen som en prinsessa.
Jag är musiker, cellist. Det var nog mamma som bestämde instrumentet. Jag ville hellre spela piano från början, men så behövde de fler cellister i musikskolan och då ställde jag upp. Men jag har inte ångrat det. Det var när jag gick på Musikhögskolan som jag bestämde mig för att satsa på musiken och efter att ha frilansat i några år känns det fortfarande rätt. Även om det är lite ovisst ekonomiskt ibland så löser det sig alltid och jag lever hellre fattigt och jobbar med nåt jag verkligen brinner för än att jobba för pengarnas skull.
José Gonzalez är verkligen en jättetrevlig och härlig människa. Vissa artister jag jobbat med håller sig för sig själva, åker egen transport och så, men han var en i gänget. Och det var fantastiskt att spela musik man tycker om. Det var fullsatt och publiken var alltid så taggad.
Musiklivet här i Kortedala är inte så stort, vad jag vet. Jag känner ett par andra musiker som bor i området men det återstår kanske att ordna en konsert i grannskapet? Jag har spelat i Allhelgonakyrkan några gånger, men oftast får jag resa iväg. Första året när jag bodde här var jag nog bara hemma en månad totalt. Då längtade jag hem. Här läser jag mycket och älskar att bjuda hit vänner. Jag gav bort tv:n till morfar för jag ville inte riskera att spendera massa tid framför den, det är så lätt att fastna.
Snart ska jag på USA-turné med José Gonzalez och det ska bli jätteroligt."Resandet är en fantastisk möjlighet att träffa människor och få nya perspektiv."
