Mitt på dagen den 2 oktober förra året sköts en 25-årig man ihjäl med flera skott när han skulle gå på en buss i Valsta i Sigtuna kommun. Flera personer blev vittnen till mordet men utan att se ansiktet på skytten. Mördaren flydde från platsen på en elsparkcykel.
Förutom vittnesmålen fanns flera bevis i mordfallet. En jacka med den misstänktes DNA, blodstänk från den mördade mannen och tändsatspartiklar från den typ av ammunition som användes vid mordet hittades i den misstänktes bostad. Den misstänkta 23-åringens DNA fanns också på några av de tomhylsor som påträffades på brottsplatsen.
Dömdes till livstid men friades
Det ansåg tingsrätten var övertygande bevisning och dömde mannen till livstids fängelse för mord. I hovrätten friades däremot 23-åringen då hovrätten ansåg att en alternativ mördare inte kunde uteslutas.
Riksåklagaren överklagar nu domen till Högsta domstolen.
– Sådana här brott utförs ofta hastigt och av maskerade gärningsmän. Det innebär att vittnen och målsäganden sällan har möjlighet att lämna detaljerade berättelser som kan leda till att gärningspersonen identifieras. Det har vi sett exempel på i flera fall under senare år. Och även om det finns vittnesiakttagelser är det vanligt att personerna inte vill medverka i utredningarna, säger riksåklagare Petra Lundh.
Tydligare krav
Riksåklagaren menar att det är angeläget att Högsta domstolen uttalar sig om kraven på vilken bevisning som ska vara tillräcklig för en fällande dom.
Mordet i Valsta är ett typexempel på mål som bygger på bevis av tekniska spår då inget vittne kunnat peka ut gärningsmannen. I skjutningar i kriminella miljöer är skyttarna ofta maskerade.
– Av det skälet är det särskilt viktigt att domstolarna får vägledning kring hur bevisning ska värderas. Min uppfattning är varje bevis först ska värderas för sig och att man därefter ska göra en sammanvägd bedömning av all bevisning. Så verkar inte hovrätten ha gjort i det här fallet, säger Petra Lundh.