För drygt tre år sedan tog storstadsbon Susanne Winge ett livsomvälvande beslut.
I Bromma där hon var bosatt levde hon precis som alla andra i sin bekantskapskrets. Jobbade hårt, fikade med vänner och svettades på gymmet. Ett hektiskt storstadsliv. Men det blev till slut för mycket.
– Jag mådde dåligt. Jag var jämt stressad och jag saknade närheten till naturen, säger Susanne Winge.
Men så en dag, scrollandes på sin mobil på en segelbåt långt ute i Stockholms skärgård, fick hon syn på ett litet 1800-tals-torp bortom Hacksta utanför Grillby. Hon fick ett infall.
– Jag upplevde någon form av 40-årsinsikt. Jag ringde upp mannen som hyrde ut torpet och sa att jag var intresserad. Sedan tog det bara ett par månader innan jag bodde härute på heltid, berättar hon med ett brett leende innan hon tar ytterligare en sipp kaffe på sin egenhändigt byggda veranda av pallvirke.
För utöver jobbet som kommunikatör på ett stort transportföretag, som hon idag till stor del rattar på distans, är det trädgården och byggprojekten som ersatt gymbesöken, after works med kollegorna och fikabesöken med vännerna.
– Här ute behöver jag inget gym. Jag får min träning ändå, berättar hon.
När hon flyttade ut till torpet bestod tomten av inte mycket mer än just själva husbyggnaden. Annat är det idag. Nu markeras tomtgränsen av en egengjord gärdsgård.
– Det hade länge varit min dröm att göra en egen gärdsgård. Men jag visste ju inte hur man gjorde. Jag bar hem mängder av granar som fällts i en gallring från skogen bredvid och satt och kollade på videos på nätet som visade hur det gick till, säger hon och skrattar.
– Jag kände mig lite dum när jag satt där och tittade men jag är nöjd över hur den blev, och att jag gjorde det själv.
Susanne är förvisso uppvuxen nära naturen i Västsverige, men trädgårdsarbete och att bygga saker, stod aldrig högt upp på listan över intressen. Idag är det hennes liv.
– Jag är alltid ute, i alla fall när vädret tillåter. På somrarna kan jag sucka över att behöva gå in för att laga mat, säger hon och skrattar till när hon tänker på hur hennes liv förändrats.
Redan innan flytten hade Susanne börjat intressera sig för att leva mer hållbart. Ett intresse och ett synsätt hon både kunnat bejaka och vrida upp både fem och sju snäpp efter flytten till Hacksta-Unnesta.
Hennes uppfinningsrikedom vet inga gränser. En gammal rostig bromsskiva hon hittade efter en ladurensning hos sin granne är idag en blomkruka. En gammal resväska har blivit till en hylla på väggen, och dörren till boden på tomten har fått sig ett ansiktslyft med hjälp av ett pussel av tillsågat spillvirke.
– Det händer ibland att jag måste köpa skruv, för det går åt. Men när jag ändå är i bygghandeln så brukar jag alltid fråga om det finns några spillbitar jag kan få. De har ofta mellanlägg som de har lagt under eller mellan brädhögar för att skydda dem. De är perfekta. Och gratis, tipsar hon.
Nu vill hon inspirera andra att åtminstone tänka en gång till innan det där gamla matbordet eller den trasiga pallen körs till tippen. På instagramkontot @Klimatnollan delar hon med sig av sina skapelser men även andra tips på hur man kan leva mer klimatsmart. Och visst har hennes grunkor blivit populära.
– Folk har frågat om jag inte ska börja sälja sakerna jag har gjort. Men det är inte det jag är ute efter. Jag vill så en tanke hos andra hur de skulle kunna ta vara på det de har hemma, och få dem att tänka till en gång till innan de slänger saker, säger hon och tillägger:
– Och istället för att rutinmässigt köpa nya saker kolla om det finns begagnat. Eller tänk efter om du redan har något som du kan bygga om till det du behöver.
Susanne lever som hon lär. I stort sett allt som finns i torpet och på gården har hon byggt själv, loppisfyndat eller hittat. Ja, till och med katten.
– Hon är en hittekatt som dök upp här på gården ett par månader efter att jag flyttade in.
Köper du aldrig nya saker?
– Alltså, ibland måste jag ju. Men det känns aldrig bra. Till exempel var jag tvungen att köpa en ny madrass till sängen. Den gamla hade hängt med i väldigt många år och jag vaknade med ryggont varje morgon.
Lägenheten i Bromma har hon kvar – på pappret. Susanne har inga planer på att flytta tillbaka till storstaden och återgå till sitt gamla liv. I alla fall inte nu.
– Det känns som att jag har hittat hem härute.