Från soptipp till poppis pulkabacke

Soptippsbacken är en av de mer populära i Vallentuna. Men varför heter den så? För att den varit soptipp förstås. – Den var en guldgruva för oss smågrabbar, berättar Bengt Lantz som var barn i Vallentuna på 50-talet.

  • Publicerad 08:15, 21 feb 2021

Det var en öppen soptipp. Det var en guldgruva för oss, där vi kunde hitta reservdelar till våra cyklar.

I dag är Dragonvreten ett trevligt radhusområde och i Soptippsbacken samlas pulkasugna barn om vintrarna.

Men så var det inte på 50-talet när Bengt Lantz växte upp. Han bodde i Viggeby i Lindholmen tills han var nio år.

– 1959 flyttade jag ner till Vallentuna. Först till Centralvägen 10. Sedan därifrån till Norrgården när de byggde det 1967–68, säger Bengt Lantz.

Äventyr på tippen

Nere i Vallentuna fanns massor med kompisar. Ett spännande ställe att uppsöka för äventyrslystna småkillar var just soptippen.

– Det var en guldgruva för oss, där vi kunde hitta reservdelar till våra cyklar. Det var ju urskog där då. Man åkte förbi Mörby gård på vägen dit.

Råttskjutning

Runt tippen sprang råttor, som Bengt och hans kompisar sköt på med luftgevär. Möjligen en aktivitet som dagens föräldrar inte skulle uppmuntra.

Sop-Johan, som sedermera skulle testamentera nästan en miljon till kommunen så att Lasseparken kunde anläggas, kom förbi med sin sopbil.

– Men företag slängde grejor också. En gång var det några som slängde en väldig massa klistermärken, berättar Bengt Lantz.

Minns du soptippen?

Har du minnen av hur det var att vara barn i Vallentuna? Har du bilder av soptippsbacken, Dragonvreten när det byggdes eller andra områden som förändrats? Mejla louise.kristoffersson@mitti.se