Mitt i berättade nyligen om en 94-årig kvinna som överklagat och fått rätt mot vård- och omsorgsnämnden. Hon har hemtjänst, men hennes omsorgs­behov är så omfattande att hon ville få flytta till äldreboende. Kommunen sa nej då man ansåg att hon inte hade behov av särskilt boende för att ”tillförsäkras en skälig levnadsnivå”.

https://www.mitti.se/nyheter/94-aring-vann-kamp-mot-kommunen-far-aldreboende/repujl!7trLezIUZI1RV9Iz@Jyg/

Ytterligare en överklagan till förvaltningsrätten gällde en multisjuk 89-årig kvinna som ansökte om plats på äldreboende. Vård- och omsorgsnämnden sa nej då man menade att hon inte hade ett omfattande omsorgsbehov.

Ensamhet vägdes in

Förvaltningsrätten vägde in att kvinnan under det senaste året har förlorat flera nära anhöriga, bland annat sin make och ena dotter och upplever ”ensamhet som påverkar det psykiska välmåendet” – utöver fysiska begränsningar som hjärtsvikt, njursvikt och diabetes.

Slutsatsen blev att kvinnan har ”ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser” och förvaltningsrätten återförvisade målet till Sollentuna kommun för ny prövning.

En som har reagerat på hur Sollentuna kommuns tolkar ”skälig levnadsnivå” är en Rotebrobo i 50-årsåldern. Han vill vara anonym då hans mamma, som närmar sig 90, tycker att situationen är pinsam.

– Hon skulle behöva hjälp sju gånger om dagen för att gå på toaletten, men kommunen sa nej. Hur kan det vara skälig levnadsnivå att tvingas kissa på sig enkom för att kommunen inte vill bevilja hemtjänst efter behov, frågar han sig.

Har överklagat

I dag har kvinnan hemtjänst fyra gånger om dagen. Hon skulle behöva sju enligt sonen, men ansökan om utökad hemtjänst fick alltså nej. Efter en sjukhusvistelse har hon tappat muskler och rörlighet så hon kan inte själv komma upp ur sängen.

– Nu har vi överklagat till förvaltningsrätten, men det betyder att frågan hamnar i långbänk i veckor, alltmedan kommunen sparar pengar.