Det är solig vårvinter vid Magelungen. En häger står blick stilla i vassen i väntan på byte. Längre ut klyver en skäggdopping vattenytan med en liten fisk i näbben.
På en badbrygga utmed strandpromenaden står Farstabon Cecilia Lindén, 72, och sysslar med ett långt rep. I repet ska hon fästa en magnet och med den ska hon dra in sin fångst.
Men det är inte fisk hon är ute efter. Hon vill rensa sjön från skrot.
– Ölburkar, kundvagnar, cyklar. Jag hörde av andra att det finns mycket övergiven fiskelina i sjön, inte bra för fåglar, säger hon.
Magnetfiske är en växande hobby. På nätet finns specialiserade butiker och på Youtube tävlas det i tunga fynd. Cecilia Lindén hörde först talas om det i en lokal grupp på Facebook.
– Gud vad intressant, tänkte jag. Jag brukar alltid plocka skräp när jag går på mina promenader. Jag vill att det ska vara snyggt. Det brukar vara cigarettpaket, fimpar, pappersnäsdukar. Ibland är det saker i buskarna som legat så länge så de håller på att falla sönder, säger hon.
Fick magnet på födelsedagen
När hon fyllde år i mars fick hon en magnet i present av sina barn. Den ska kunna lyfta 250 kilo på vardera sida. Sen har hon kollat på Youtube hur man gör. Så nu är hon redo att ta skräpjakten till nästa nivå.
Mitt i får vara med när hon gör sitt premiärförsök. Med sig har hon en barnvagn som hon fått till skänks från en vänlig Farstabo. På den har hon fäst svarta plastsäckar för att kunna frakta bort det hon får upp.
Hon släpper ner repet en gång, mest för att mäta hur djupt det är. Men när magneten kommer upp har hon redan fått sitt första napp: där sitter en trasslig härva av ståltråd.
Hon drar nyfikna blickar till sig när hon fortsätter att svinga sitt rep och kasta ut magneten i sjön.
– Härligt med folk som engagerar sig, ropar en kvinna.
En annan är beredd att ringa 112 – hon tror att det är fråga om en livräddningsaktion.
Hoppas att fler ska haka på
Efter några resultatlösa kast tar Cecilia Lindén sin vagn och drar vidare bort mot Ågestabron.
– Helst skulle jag vilja magnetfiska i havet men jag får nöja mig med Magelungen, säger hon.
Nedanför en brant slänt nära bron ligger en ölburk, en Mariestad, och blänker som guld under ytan. Den är svår att komma åt uppifrån så Cecilia Lindén tar sig nerför branten på ben som ser vigare ut än 72.
– Det är väl underbart, tycker Ältabon Birgitta Jägerteg, som stannat till på promenaden för att följa skrotjakten med sin man Lennart.
Men ölburken sitter krångligt till och Cecilia får ge upp den.
– Jag behöver hitta någon som kan låna mig en roddbåt. Det skulle underlätta. Hoppas att fler börjar med det här, då kanske vi kan samarbeta, säger hon.
Flera fynd från bron
Hon går vidare upp på Ågestabron medan Mitt i:s reporter drar vidare på andra uppdrag. På tillbakavägen står hon kvar och har gjort flera fynd: hon visar upp ett rostigt armeringsjärn, några krokiga spikar och gammal fiskelina.
Hur ofta tänker du göra det här?
– En gång i veckan kanske. Men i början kommer jag nog tycka det är så kul att det blir varje dag.