För mer än 30 år sedan gick Peters mamma Anita bort i förtid, i cancer. Då kläckte han och hans bror idén att hedra henne genom att ansöka om att få lägga till ett A som förnamn.

– Då, när man var 23-24 år, var morsan viktig, säger han.

– Det var ju för att vi alltid skulle ha morsan med oss, överallt. En känsla av att bära med mig en del av henne.

– Det var så vi pratade om det genom åren, brorsan och jag – men det blev aldrig av.

Inte förrän härom året. Peters bror gick bort, bara 56 år gammal, och en tid senare bestämde sig han för att göra slag i saken och ansöka om namnbyte.

Som förnamn önskade han att lägga till namnet ”A”, och i samma veva begärde han att efternamnet skulle stavas med ”W” i stället för med ”V”.

Varför just ”A” som namn?

– Ja, jag kan ju inte heta Anita, säger han.

Dessvärre blev det missförstånd då Skatteverket uppfattade att han ville heta ”A” som tillägg till efternamnet, inte som förnamn.

Skatteverket avslog då ansökan med hänvisning till att ingen av hans föräldrar hetat så.

När Peter överklagade och förtydligade att A var tänkt som förnamn gick det lika illa. Förvaltningsrätten ansåg bara att man kunde ta ställning om Skatteverkets beslut i sak var korrekt, och höll med myndigheten.

Men en titt i Skatteverkets namnregister visar att man faktiskt kan ha ”enbokstavsnamn˝. Enligt registret har exempelvis över 2 000 personer bokstaven A som förnamn och fyra har det som efternamn.

”Under åren kommit olika domar som ibland säger att det är OK med initial som namn, och ibland inte. Rättsläget är alltså inte helt klart. Det kan också handla om personer som flyttat in från annat land och i sitt pass bara har en initial, då registreras deras namn så som det står i passet” skriver Felix Bergenholtz, pressekreterare på Skatteverket.

Kommer du göra en ny ansökan där du bara söker A som förnamn, så det inte blir missförstånd?

– Jag får väl se, säger Peter.