Enligt länsstyrelsen har anmälningar om skador på fornlämningar ökat de senaste åren. En del i förklaringen är att det byggs mycket i stockholmskommunerna.
Lagen är tydligt – man får inte förstöra, ta bort eller täcka över ett fornminne. Trots det uppstår situationer där gravar, boplatser och historia förstörs.
– Själva fornminnet finns utmärkt på kartan och men inte alltid området runt om, vilket också är skyddat. Det har inte alla alltid koll på, säger Sofia Andersson från länsstyrelsen.
Det är dock sällan åverkan på fornminnen polisanmäls. Tittar man tre år tillbaka i tiden finns inte ett enda exempel i Sigtuna kommun. Däremot i närliggande kommuner som Täby och Vallentuna.
Det har till exempel handlat om järnåldersgravar som skadats vid vägbyggen och saker byggen som gjorts på privat mark.
Svår sak att pröva
Ingen av dessa polisanmälningarna togs dock vidare av åklagare. Enligt länsstyrelsen är det en svår sak att pröva. Preskriptionstiden, som är på två år, är en anledning.
– Det är idag svårt att bevisa när skadan gjorts. Det kan också vara svårt att bevisa vem som är skyldig till brottet, säger hon.
I Sigtuna är är det extremt fornminnestätt. Byggen föregås därför av noggranna utredningar.
Här finns en bestämmelse som säger att man får gräva ett spadtag, sedan måste man be om tillstånd.
– Jag är chef för ett museum som ligger i en stad som vi påstår är Sveriges första stad. Hela marken kallas för svarta jorden och jag är egentligen mest ansvarig för det som ligger under Sigtuna, ett spadtag ner och sedan längre ner, säger Ted Hesselbom som är verksamhetschef Sigtuna Museum and Art.
Vill inte jaga
Trots att medvetenheten om fornlämningarna händer det ibland saker i samband med byggen. Det vara att någon backar på en runsten av misstag. Men då är både länsstyrelsen och andra snabba med att åtgärda, enligt Ted Hesselbom.
– När jag kom fanns det en förväntan på att vi på museet skulle jaga folk som bröt mot regler. Personer ringde och berättade när någon gjorde något. Men vi vill inte ha den rollen, säger han.
Hemliga fynd
På museet dyker det upp ibland hemligt inlämnade fynd.
– Det kan vara någon kam eller liknande men de är för oss helt omöjliga att tidsbestämma och ta in i samlingen då vi inte vet var de är hittade eller i vilket lager i marken. De blir en slags studiesamling som vi kan använda oss av att visa eller att barn får ta på, säger Ted Hesselbom.
De viktigaste synliga fornlämningarna i Sigtuna är de tre kyrkoruinerna, Sankt Per, Sankt Olof och Sankt Lars.
– Under min tid har vi renoverat dessa. Det kan man se när fogmassan är lite vitfärgad. Det är murat så inte det ska fortsätta att falla isär. Vid Sankt Per har barn lekt vid kyrkan vilket gjort att den tagit skada.
Hål i häcken
Runt om i kommunen står runstenar och vissa av dessa inne på privata tomter. Vid ett ställe har ägarna klippt ett hål i häcken så att besökare kan se in i på tomten där en runsten står.
Fortfarande hittas runstenar i andra sammanhang i dag. De kan ha murats in eller ligger som en trappsten till en entré eller liknande.
– Människor som bor i Sigtuna är mycket medvetna om fornlämningarna och är väldigt stolta över att bo på ett ställe med så mycket historia, säger Ted Hesselbom.