Fascinationen för gamla hus väcktes tidigt, i barndomens Finland. När en tonårig Erja Lempinen började rida låg stallet i närheten av en herrgård.
– Det var som att jag hittade hem i den miljön, bland herrgårdarna och torpen, säger hon när hon tänker tillbaka.
Erja har dragits tillbaka till den miljön ända sen dess. I många år har hon jobbat som fotograf och gjort reportage i tidningar som Gård & torp och Gods & gårdar.
Lär känna Tyresö genom torpen
Till Tyresö kom hon 1983, tillsammans med sin man. Då visste hon ingenting om området.
– Vi lärde känna Tyresö genom att vara mycket ute i naturen. Först noterade jag de gamla ekarna som finns lite här och var och sen upptäckte jag alla torpen, säger Erja.
Och många av de torpen har nu Erja kommit nära, med kameran i hand.
– Det är något av det vackraste man kan få fotografera. Ofta har det med ljuset att göra. Man var beroende av solljuset på den tiden, så man tänkte noga på hur ljuset faller när man byggde, säger hon.
Hon är alltid på plats tidigt när hon är ute på jobb. Gärna innan solen går upp och gärna innan reportern – om hon jobbar med en sån – anländer.
– Jag vill ta det varsamt. Gå runt lite i omgivningarna först och inte bara klampa rakt in. Jag börjar på avstånd och sen närmar jag mig huset.
Husen ger inblickar i historien
Sen dröjer sig Erja kvar i torpet hela dagen, för att kunna följa ljusets vandring genom fönstren och rummen.
– Ibland får jag en känsla efteråt av att vi pratade, huset och jag. Att vi har haft ett möte.
Men husen erbjuder mer än bara vackert motljus och stämningsfulla möten.
– De blir som fönster in i historien och fantasin. Man börjar tänka på omgivningen, på varför de byggt som de gjort. Vägen utanför, den har förmodligen gått till kyrkan. Kanske är det därför vägen vi har idag ligger där den gör? Man får en förståelse för landskapet, säger Erja Lempinen.
Hennes utställning kommer bjuda på mycket historia och hon vågar utlova en nostalgitripp för äldre besökare.
– Det var en äldre kvinna som sett en av mina bilder och kom fram till mig med tårar i ögonen, tog mig i armen och sa "tack så mycket". Hon hade noterat en gammal duk på bilden som hon kände igen från sin barndom.