"Jag föddes och växte upp i Gaziantep, en av Turkiets största städer, inte långt från gränsen till Syrien. Min hemstad sägs vara baklavans ursprung, så kanske var det menat att jag skulle bli baklavabagare.

När jag var tolv år började jag jobba på Gulluoglu, ett av Turkiets bästa baklavabagerier. Sedan har det bara rullat på. 2005 flyttade jag och min familj till Sverige och fyra år senare startade vi Sveriges första baklavabageri i Märsta. Vi hyrde en lokal på 70 kvadratmeter, då var det bara min fru Emine och jag som jobbade. Nu sköter min son Sükrü administration och transporter och min dotter Esma sociala medier.

Sedan tre månader tillbaka har vi bageriet här i Väsby, det är 250 kvadratmeter men börjar redan bli för litet. Det är tio personer som jobbar här. Vi börjar klockan sex på morgonen och jobbar till sent på kvällen. Det är mest att göra till de stora högtiderna som eid, ramadan eller nyår.

Degen till baklava görs på vetemjöl, ägg, socker, salt, vatten och pistagenötter. Degen kavlas ut till tunna ark i kavelmaskinen och man lägger 20 lager i en form, sedan nötterna, och sedan 20 lager deg till. Man får inte glömma smör emellan.

Vi importerar alla ingredienser från Turkiet. En bra baklava måste vara balanserad, när man lägger på arken i formen måste de ligga jämnt, inte för mycket eller för lite på någon sida. Och det måste vara mycket olja och socker, annars blir det torrt. Vi gör 150–200 plåtar per dag.

I början när vi var i Märsta levererade vi själva baklavan till kunderna. Vi åkte tåg och buss, ända till Fittja. Jag tog två brickor, och Sükrü en. Så höll vi på i ett halvår! Nu har vi egna transportbilar. I morgon ska vi köra 200 brickor till Malmö.

Jag tröttnar aldrig på att baka baklava. Jag älskar mitt jobb och är lite av en arbetsnarkoman. Jag vill visa vår kultur och sprida glädje och nu börjar svenskarna bli vana vid baklava."