Olena Galaguza flydde med sin familj från Ukraina. Nu bor hon hos Ilana Eleá Averstedts familj i Mälarhöjden. Foto: Märta Lefvert

En stuga i Mälarhöjden blev en fristad undan kriget

Många ukrainska flyktingar har fått en fristad hos familjer runt om i Hägersten-Älvsjö. Mitt i hälsade på i en trädgård i Mälarhöjden, där Olena, Zina och Lina flyttat in.

  • Publicerad 07:46, 29 apr 2022

Jag ville sätta min dotter och min mamma i säkerhet.

I början av mars fattade journalisten Olena Galaguza sitt livs svåraste beslut. Hon flydde sin hemstad Zjytomyr tillsammans med sin mamma Zina och sin 6-åriga dotter Lina. Ryska bomber föll över både flygplatsen och staden, tolv mil väster om Kiev.

– Om jag inte hade haft barn hade jag stannat kvar och arbetat. Men jag ville sätta min dotter och min mamma i säkerhet. Vi kom fram till att vi måste hålla ihop för Linas skull, berättar Olena Galaguza.

Olena och Zina Galaguza vid solrosorna som Zina planterat i trädgården. Solrosen är Ukrainas nationalblomma och har blivit en symbol för landets kamp mot Rysslands invasionskrig. Foto: Märta Lefverr

Pappan med i kriget

Nu är det snart maj och Olena sitter i en spirande trädgård i Mälarhöjden. Sedan några veckor är det här den fasta punkten för henne, Zina och Lina. De bor i en gul stuga som de får låna av familjen som har sin villa här, Ilana Eleá och Johan Averstedt.

I stället för bomber, fågelkvitter. I stället för livsfara, stillheten vid en förortsgata. Men oron över dem som är kvar i Ukraina är tärande.

– Linas pappa är soldat, han arbetar med underrättelser. Vi försöker att nå honom varje dag, han är vår hjälte. Det har hänt att det hörts bomber i bakgrunden när vi pratat. Då måste han avbryta, säger Olena allvarligt.

Vid Olenas sida sitter Ilana, som ger sin nya vän en kram. För henne och Johan var det självklart att hjälpa till, berättar hon.

– När kriget bröt ut grät jag i flera veckor. Jag kunde inte ens jobba. Både Johan och jag kände att vi ville hjälpa till. Vi har ju möjligheten. Som många andra i Mälarhöjden har vi gott om plats och en stor trädgård.

Olena Galaguza och Ilana Eleá Averstedt har upptäckt att de har mycket gemensamt. Foto: Märta Lefvert

Kroppsspråket viktigt

Att ta emot en okänd familj kan vara komplicerat; det är ju inte säkert att man passar ihop. Men mellan de här två familjerna har en stark gemenskap vuxit fram. För Olena, som pratar engelska, är det lättast att kommunicera och Ilana och hon har snabbt blivit goda vänner. För Zina är det översättningsappar som gäller – och gester förstås.

Kroppsspråket fungerar också utmärkt mellan familjernas 6-åringar, Lina och Liv.

– Liv och Lina har blivit jättebra vänner. Det är fantastiskt att se hur de använder kroppsspråket när de leker med varandra. Det här ger vår familj så mycket också. Vi ger och får tillbaka, säger Ilana, som har sitt ursprung i Brasilien.

Sexåringarna Liv och Lina leker fint ihop, trots att de talar olika språk. Foto: Privat

Har fått ett arbete

För Olena är det en sorg att Lina är ett barn på flykt, som två tredjedelar av alla barn i Ukraina. Allra svårast var det när de måste skiljas åt, i över två veckor. Efter en vecka i den polska staden Bielany Wrocławskie, där vännen Andrzej Jasieniecki ordnat en lägenhet, reste Olena nämligen ensam till Stockholm. Här hade hon ett jobb på gång, som projektledare hos Megadeals Advisory, ett av de företag hon skickat sitt cv till från Polen.

För många är nog tanken på att söka arbete mitt under en flykt övermäktig. För Olena var det tvärtom.

– Jag är en väldigt aktiv person. I Ukraina var jag biträdande direktör för den lokala radiostationen och jobbar mycket. Jag kan inte tänka mig en tillvaro där jag inte gör någonting, säger hon bestämt.

Olena fick jobbet och flyttade först in hos goda vännen Tetiana Siianko Eriksson. Via Linkedin kom hon sedan i kontakt med Ilana och Johan och erbjöds stugan i Mälarhöjden. Då skickade hon efter sin dotter och mamma. Lättnaden och glädjen var enorm när de återförenades.

Gemenskap. Ilana Eleá Averstedt, Olena och Zina Galaguza och Johan Averstedt har funnit varandra.

Oviss framtid

Nu försöker de skapa ett vardagsliv i Mälarhöjden. Olena åker till sitt arbete inne i stan varje vardag, medan Zina tar hand om Lina som ivrigt väntar på att Liv ska komma hem från sin förskoleklass på eftermiddagarna. Då leker barnen ihop, och äter ofta tillsammans.

Om familjen är kvar i höst kan det bli Mälarhöjdens skola även för Lina. Men framtiden är oviss.

– En av de svåra sakerna med att vara på flykt är att tillvaron inte går att förutsäga. Jag vill absolut tillbaka till min hemstad, när det blir möjligt. Så länge det inte går stannar vi i Sverige. Vi är så tacksamma över att Johan och Ilana tagit emot oss så fint, säger Olena.

Välbesökt fikastund ska upprepas

Runt om i stadsdelen Hägersten-Älvsö har många öppnat sina hem för ukrainska flyktingar. Förra helgen ordnade Ilena Ileás och Olena Galaguzas familjer en träff för de flyktingar som finns i Mälarhöjden, och för dem de bor hos.

Uppåt 30 personer kom dit. Det blev samvaro och fika i trädgården, och lek för barnen, bland annat vid studsmattan och pianot.

Och så beslöt familjerna att turas om att ha fikastunder tillsammans. En ny gemenskap på gång, alltså.

Visa merVisa mindre

Engagerade tvåor. Elin österlind, Rut Post, Hilma Åkeson, Folke Johard, Milo Taylor, Lucas Marin och Emanuel Ohaniss. Foto: Märta Lefvert

Tvåor samlade in 86 000 kronor till Ukraina

När andraklassarna i Mälarhöjdens skola samlade in pengar till Ukraina blev det klirr i kassan. Drygt 86 000 kronor kom in. – Jag vill att pengarna ska gå till boende och mat, säger Hilma Åkeson.

Kriget i Ukraina sätter spår även hos barn. Vid Mälarhöjdens skola satte sig lärarna i årskurs 2 ner med fritidspersonalen och resonerade om hur de skulle fånga upp elevernas funderingar och oro.

Resultatet blev Eftermiddag för Ukraina, då barnen sålde fika och pyssel som de själva gjort, på skolgården.

– Alla ville köpa något. De betalade jättemycket för bullarna. Det var för att de ville ge mycket pengar till Ukraina, berättar Folke Johard, när Mitt i träffar några av tvåorna på fritids i Röda stugan.

Pengar till UNHCR

Syftet med evenemanget var att visa eleverna att alla kan bidra med något, även i en svår kris. Med sin marknad jobbade barnen in 86 220 kronor, pengar som går till FN:s flyktingorgan UNHCR, öronmärkta för Ukraina. Betalningen gjordes direkt till UNHCR, via den insamlingssida en förälder ordnat.

– Jag vill att pengarna ska gå till boende och mat, säger Hilma Åkeson.

Ukrainsk sång

Hon berättar att hon sprang 16 varv vid det lopp som ordnades vid skolan. Inför det fixade barnen "sponsorer" – anhöriga som fick ge valfri summa för varje varv barnen sprang. Ett fiffigt sätt att få in pengar – och något som fick många barn att springa några extra rundor.

Ett viktigt inslag var också de ukrainska flyktingar som deltog – en familj som bor hemma hos Rut Posts familj efter flykten till Sverige.

– De gjorde en konsert på scenen. De sjöng, dansade och läste en dikt, berättar hon.

Krig i undervisningen

Kriget sätter också visst avtryck i undervisningen. Läraren Helene Svensson berättar att de väver in kriget i ämnena när det passar. På fritids har de bland annat fått titta på Lilla Aktuellt. Barnens slutsats är tydlig:

– Det är så dåligt att starta krig. Tänk på alla som är rädda i Ukraina nu och på hur många som dör. Krig kan aldrig vara bra, säger Lucas Marin.