När jag växte upp älskade jag Marvel, speciellt X-Man, jag var helt såld. Jag såg två avsnitt hemma hos mina morföräldrar när jag var 12 år och det var som att hela mitt liv förändrades. Det var det bästa som hade hänt!

Min familj lyssnade på mig varenda morgon när jag satt och förklarade hur figurerna fungerade och deras krafter, konstant, i flera år. Det var där min verkliga ambition att börja jobba med serier började. Det var ju liksom drömmen att jobba med Marvel.

När de hörde av sig blev jag chockad och väldigt glad. Många i den här boken är nya inom amerikanska serier så det är ett bra sätt att få fram personer som kanske inte skulle ha setts annars. Boken är en antologi med flera hjältinnor och jag har tecknat Gamora. Hon är adoptivdotter till Thanos och kanske mest känd från filmerna som en medlem av Guardians of the Galaxy. Det kändes skitkul att få Gamora, hon är en sån tuff karaktär. Hon beskrivs ofta som galaxens farligaste kvinna.

Hon har ju tränats och byggts för att se ut som en assassin av Thanos, så jag ville att det skulle synas kroppsligt att hon var en vältränad krigarkvinna. Sen är det kul att kunna skildra det som händer på insidan av en karaktär. På utsidan är hon en bounty hunter men på insidan hanterar hon ett breakup. Det är en komplex människa, eller en komplex utomjording i det här fallet.

Jag är glad att jag hittade det här tidigt i livet, att känna att det här är ju vad jag ska göra. Tecknandet är en så stor del av mig nu, något jag lagt ner mer än 10 000 tusen timmar på.

Att öva outtröttligt i 20 år, och sen fortsätta att öva resten av livet är något som vissa skulle tycka var tråkigt, men som jag tycker det är väldigt kul. Den första mangan skapades av Hokusai och han sa något i stil med att han var som bäst när han var 90 år. Det kan jag se fram emot.