Fast. "Vi är som på en ö. Vi kommer inte ut", säger Södermalmsbon Birgitta om den utfart som binder samman hennes seniorboende med gatan. Foto: Pekka Pääkkö

En dålig utfart har strandat seniorerna vid Kristinehovsgatan

En brant och skadad vägsnutt gör att äldre på ett seniorboende på Södermalm inte kommer ut. Trots upprepade klagomål till staden kvarstår problemet. "De varken lyssnar eller förstår", säger Birgitta Nordquist som bor i huset.

  • Publicerad 15:07, 11 dec 2020

Det var i slutet av augusti som Birgitta Nordquist, som bor på seniorboendet Nya Christinehof, fick nog. Den sträcka som kopplar samman boendet med Kristinehovsgatan utanför var ojämn och trasig, och svår att ta sig förbi för de i rullstol eller med rullator.

– Det är riktigt obehagligt att gå där. Till och med ambulansen vägrar köra upp här. Så jag hörde av mig till staden, säger hon.

Efter lite påtryckningar fylldes utfarten, för ungefär en månad sedan, med sand. Det har inte gjort saken bättre, menar Birgitta.

– Det är redan trasigt och sanden har fallit ut över trottoaren. Jag vågar inte köra här med min rullator.

Måste lagas. Att vägen ska asfalteras är inte en orimlig begäran, menar Birgitta. Foto: Pekka Pääkkö

Kommer inte över vägen

Utfarten är den enda vid boendet som har en avfasad trottoarkant, vilket är ett måste för dem som tar sig fram med hjälp av rullator eller rullstol. Den är nu täckt av sten, grus och sand, vilket gör den oanvändbar.

– Det är en fara både för dem som går på trottoaren, och för dem som kommer ner i backen mot trottoaren.

Istället för att lösa problemet hänvisar staden till andra platser längre bort för att ta sig ned från trottoaren. De alternativ som ges är där gatan svänger och trottoarkanten sjunkit, eller borta vid Högalidsgatan.

Det första förslaget går inte om en bil står parkerad i vägen, och det andra innebär en över 100 meter lång promenad på en överväxt, smal trottoar längs en brant väg.

"Varken lyssnar eller förstår"

Förslagen tyder på att man på staden inte har någon vetskap om att personer som tar sig fram med rullator och andra gånghjälpmedel har svårt att gå och röra sig, menar Birgitta.

– De varken lyssnar eller förstår våra problem. Det känns förfärligt, säger hon och lägger till:

– Det enda jag begär är en säker, asfalterad utfart, så att vi som bor här kan känna oss trygga. Jag tycker det är en rimlig begäran.

Ska åtgärdas

På stadsdelsförvaltningen är man medveten om problemet med utfarten, och en mer permanent lösning verkar ligga inte allt för långt bort.

– Jag förstår att det inte är en fullgod lösning att lägga ut grus. Nästa år ska det finnas medel för att asfaltera vägsnutten. Det gör vi så fort vädret tillåter, så det blir nog till våren, säger parkingenjören Carina Herrdin Ringstedt.