Spelare, tränare och sportchefer kommer och går. Det finns dock ett stående inslag i Tyresö FF. Roffe Solem firar till hösten 40 år som materialare för föreningen som tog SM-guld på damsidan 2012 och nådde en finalplats i Womens Champions League 2014. Trots det är han mest förknippad med herrlaget.
En stukad fot ledde till nytt jobb
Allt började under ett läger sommaren 1982. Roffe badade och stukade foten i samband med det. Efter skadan orkade han inte börja träna med laget igen. Något som öppnade upp en ny roll för honom.
– I december ringde A-lagstränaren Kaj Svensson mig och frågade om jag hade lust att hoppa på som materialare och på den vägen är det, säger Roffe Solem.
Från 1982 tar vi oss fram 40 år i tiden och Roffe har fortfarande sin plats i laget, trots att både spelare och ledare ha passerat förbi.
– Jag har blivit som en pappa i laget. Kan man få spelare och tränare att stanna kan det bli en kärntrupp och truppen blir som en familj.
Spelade under inbördeskriget
Främsta minnet hämtar han från ett ögonblick som många inom fotbollen aldrig kommer att få uppleva. En match mot ett afrikanskt landslag. Tyresös FF:s herrlag spenderade 18 dagar i Moçambiques huvudstad Maputo samtidigt som inbördeskriget pågick.
– Vi fick inte gå ut från hotellet, det var en stor kontrast mot hur det var i Sverige.
Roffe minns inte om det var Moçambique eller Angolas landslag som de spelade mot, men arenan hade rustats upp och det var otroligt mycket folk på läktarna.
– Belysningen i hela staden släktes ner för att elljusen skulle fungera vid planen, det var häftigt.
Tilldelades statyett
Efter 40 roliga och jobbiga år upp och ner i seriesystemet har Roffe blivit en stor del av föreningen. Under klubbens 50 års firande förärades han med en liten statyett som tidigare tillhört en av klubbens grundare Bo Furugård. Något som Roffe själv ska föra vidare.
– När jag fick den förstod jag hur mycket jag betytt och betyder för spelarna och föreningen. Det blir som en drog. Det finns bara Tyresö FF för mig.
Har du 40 år till i dig?
– Då blir jag 100 år, kanske inte så länge. Så länge jag och familjen tycker det är roligt kör jag vidare och nu är det jättekul att komma ner till Tyresövallen.