Mitt i berättade i våras om paret i Duvbo som lät sitt staket utanför villan i Duvbo bli ett forum för människor att skriva ner vad de tänker och känner under pandemin.
Längs med tomtens staket satte de upp plankor, papperslappar och pennor. Under våren hade 560 meddelande skrivits på 40 meter plankor.
– Allting är sparat. Vi har inte slängt något, säger Johan Westin.
Vilade i somras
Under sommaren avtog spridningen av smittan och konstprojektet på staketet vilade.
Men vid allhelgona satte paret upp bräder och lappar igen för att se vad folk tänkte och kände nu. Och under den andra vågen av smittan har 20 nya meter av tankar hittills skrivits.
– Det är mer känslor av det inte finns ett slut på det här nu. I våras trodde alla att det skulle gå över. Nu känner många hopplöshet och det märks på de som skriver, säger Johan Westin.
Hälsar med hjärtan
En del skriver om sin sorg efter en förlorad mamma, en sjuk farfar eller om att de vill krama mormor igen. Någon har skrivit "död åt corona", men många skriver också att det kommer bli bättre till slut. Och när allt blir som vanligt ska de minsann festa! Så det finns också en känsla av hopp på staketet.
Och organiskt har det blivit så att många avslutar sina meddelanden med ett hjärta berättar. Johan. Han och Lis fyller i hjärtana med färger, laminerar lapparna när de är skrivna på och sätter upp dem igen på staketet.
– Hjärtana har blivit som gemensamt språk och att alla skickar en liten hälsning till varandra. Det har blivit något fint i allt det här, säger Johan.