Det var i juni förra året som en 20-åring man sköts till döds på en uteservering i Sätra centrum. En annan man skadades allvarligt men överlevde.

Sedan dess har ingen dödats eller skadats vid skjutningar i lokalpolisområde Skärholmen.

– Det är sorgligt, men vi måste känna oss lite nöjda när ingen har dödats eller skadats på ett år, säger Susan Friberg, chef för lokalpolisområdet.

Den främsta anledningen tror hon är att samarbetet med stadsdelsförvaltningen har stärkts och blivit mer formaliserat.

– Vi gjorde en större insats i Vårberg för några år sedan och lyckades få flera personer frihetsberövade. Men insatsen hamnade i ett vakuum. Många dömda var unga och kom ut ganska snabbt. Det vi tog med oss därifrån var hur viktigt det är att ha stadsdelen med från början, helst redan i sambandet med ingripandet.

Handläggare på plats

I dag finns en handläggare från socialtjänsten på polisstationen i Skärholmen och varannan vecka träffas representanter för stadsdelen och polisen för gemensamma lägesbeskrivningar. En skjutning handlar inte bara om offret och gärningsmännen. Hela stadsdelen påverkas. Susan Friberg:

– Vad händer med dem som befann sig på platsen? Som inte blev frihetsberövade?

Ofta sitter socialtjänsten på information som kan få bilden att klarna. Vilka unga rör sig i den kriminella miljön? Hur ser deras hemmiljö ut?

– Vi har aldrig haft så många placeringar som nu. Det handlar om ungdomar som behöver lyftas bort från en destruktiv miljö under kortare eller längre tid, säger Patrik Åhnberg, stadsdelsdirektör i Skärholmen.

Även avhopparverksamheten har fått ett lyft. Just nu ingår ett 30-tal personer, de flesta unga, i programmen.

– Det är dubbelt så många som förra året, säger David Sund, operationsledare i lokalpolisområde Skärholmen.

Gemensamma hembesök

Ofta gör polisen och socialtjänsten gemensamma hembesök när de identifierat unga personer som rör sig i utkanterna av kriminella nätverk. Ibland kan det vara svårt att få gehör, säger David Sund:

– Många föräldrar vet inte i vilka miljöer deras barn rör sig. Ställ frågor till barnen och tro på det vi säger, det är mitt råd