Nyligen släppte Dramaten sin repertoar för hösten.

Bland titlarna återfinns bland annat succén The Inheritance, eller Arv som den kommer heta här. En sex timmar lång föreställning där de som överlevde AIDS-epidemin möter de unga och relativt fria homosexuella männen i dagens New York. Föreställningen har rönt stor framgång på såväl Broadway som i London och är skriven av Matthew Lopez. Regi står Carl Johan Karlson för.

Jonas Hassan Khemiri bidrar till repertoaren med en specialskriven pjäs för Dramaten. Eld öppnar säsongen på stora scen, med urpremiär den 25 augusti. Fyra vänner möts varje år i skogen för att elda upp något de vill lämna bakom sig. I regi av Antú Romero Nunes.

Även Unga Dramaten får stora föreställningar till hösten. Urpremiärerna Hur vi försvinner av Eva-Maria Benavente Dahlin i regi av Måns Lagerlöf och Lilla Dödsdansen av Kristian Hallberg i regi av Elin Skärstrand. Den senare ingår i satsningen av nyskrivna pjäser av gamla verk. Lilla Dödsdansen handlar om syskonskap och om att bryta mönster.

För modernt

Men under presentationen av de nya föreställningarna höjdes en missnöjd röst. Från publiken undrade teaterns egna skådespelare Mari Göranzon, som var där för att prata om sin roll i Ett Dockhem som sätts upp i oktober, var alla klassiska verk tagit vägen.

"Vad ska Tyra i Husqvarna lockas av?".

Hon kallade höstens repertoar för en ungdomsrepertoar och anklagade valet av föreställningar för att inte tillräckligt värna Nationalscenens uppdrag.

För den som tycker som Göranzon går det trots allt att se annat än nyskrivet och modernt till hösten. Dostojevskijs Brott och straff, Ett dockhem av Ibsen och Brechts Galileis liv.