Det är två timmar till dess Douglas "Dogge" Leóns flyg avgår från terminal fem på Arlanda när Mitt i når honom. Han är på väg till Alanya där han ska göra en spelning över helgen. Helgen dessförinnan fick han mottaga Cornelispriset på Södra teatern.
Men trots den senaste tidens kaosrubriker om Stockholms största flygplats är Dogge lika lugn som han brukar vara. Helgens bravader har han inte hunnit smälta än.
– Det känns otroligt kul! Men det känns också lite overkligt. Jag trodde aldrig att jag skulle få det, säger han.
Började med en vän
Vägen till Cornelispriset började med kollegan och vännen Bernt Törnblom. De två satt och dikterade låtar tillsammans. När de var klara förklarade Bernt att han hade sökt Cornelisstipendiet och att Dogge borde göra detsamma.
– När jag såg honom så var det som att det var någon annan som sa det. Jag tror ju mycket på Gud, och det kändes som att Herren talade genom honom. Så jag sökte. Sen dog Bernt och jag sjöng på hans begravning. Nu har jag fått stipendiet, och det känns så stort.
Vännen Bernt hedrade Dogge sedan med en låt på sitt senaste album, Hovnäset.
Hus i Karibien
Cornelispriset delas årligen ut till en musiker, diktare, bildkonstnär eller annan likvärdig konstnär till minne av Cornelis Vreeswijks. Summan ligger på 750 000 kronor.
För pengarna vill Botkyrkasonen bygga ett hus i Puerto Rico, Karibien – Casa Cornelis.
– Nu gick det snabbt till med priset, men jag har länge tänkt att jag ska ha en skrivalya. En plats att skriva låtar på och hitta inspiration. Lite som Cornelis hade ett ställe i Rio, säger Douglas.
Nu sysslar Dogge mest med visor, och målet är att släppa fem vis-album innan året är slut.
Varför visor?
– Det är som att man får ett nytt liv i det musikaliska, och det är jättekul! Jag kommer ju alltid hålla på med musik i någon form, och det här är en del av det.
Framöver siktar han på att göra en hyllningsvisa till hans hjärtas Botkyrka – Botkyrkavisan. Men exakt vad den handlar om vill han inte avslöja riktigt än.
– Texten är klar. Nu ska bara musiken till.