Dine Malmsten är Järva trogen

– Jag bodde två år i Fisksätra, men längtade hela tiden tillbaka hit.  Dine Malmsten har bott i Rinkeby i över 40 år. På Nybykroken har hon sitt hem.

  • Publicerad 13:06, 7 nov 2016

Allt som händer i världen påverkar Rinkeby, på gott och ont.

Min första adress var på Västerbybacke. Det var min dåvarande man, våra två döttrar och jag som flyttade hit 1972. Med undantag för åren i Fisksätra, så har jag varit södra Järva trogen sedan dess.

På den tiden rådde ingen bostadsbrist, utan bostadsbolagen gjorde reklam, som ”Se solen gå upp över Brandbergen”, för att locka till sig boende.

– Då i början av 1970-talet var vi fler svenskar här. Mina grannar var svenskar, finnar, turkar, greker och jugoslaver. De flesta flyttar härifrån, men några av oss stannar kvar.

Dine Malmsten tycker att Rinkeby har gett henne mycket gratis kunskap. Hon umgås med människor från hela världen, många är välutbildade ”men de jobbar som spärrvakter”.

– Allt som händer i världen påverkar Rinkeby, på gott och ont. Man blir snabbt insatt i utvecklingen. Samhällskonjunkturen syns också här. På 1990-talet när ekonomin gick bra, då såldes kristallkronor i var och varannan butik här, kristallkronor och komplicerade gardinuppsättningar. Nu är det annorlunda, många har trasiga persienner.

Dine är så trött och arg på hur Rinkeby framställs i media. ”Snart vill de att vi ska ha utegångsförbud här, som om vi bodde i en krigszon”. Hon bor i en stor och ljus tvårummare på Nybykroken. Från hennes fantastiska balkong, nästan lika stor som ett vardagsrum, ser man bara natur och en fotbollsplan med konstgräs. Under en period ville hon hyra ut ett rum. Hon märkte snart att inga svenska studenter ville bo i Rinkeby.

– Men en ung man från Toulouse, som studerade på KTH, flyttade in. Han fattade inte att det var ett ”ghetto”. Efter några månader hade han förstått var han bodde någonstans, men han stannade kvar. Det här är inget ghetto, sade han, så ser de inte ut i Frankrike.

Hon menar att bilden av Rinkeby är entydig, ”att här kan man inte bo”.

– Det märks tydligt, när jag ringde efter låssmed, så var det nästan så att de inte vill komma. ’Jag kom bara för att du lät så trevlig’, lät det.

Dine Malmsten försvarar sin stadsdel och hon känner sig trygg i sina kvarter.

– Jag har aldrig varit rädd i Rinkeby. Här har folk som regel lite vett och etikett. Aldrig att någon har tilltalat mig som ”jävla kärring” eller liknande. Men de sociala problemen är större än tidigare, det är sant.

Dine Malmsten håller inte med dem som menar att det råder en ”männens diktatur i förorten”.

– Nej, det som plågar folk här är maktlöshet. Det är tjänstemännen som står för nedskärningar, som är maktens förlängda arm.