Hammarbyaren Andreas Bjunér ser gärna om Hammarbys 2–1-mål mot Örgryte den 21 oktober 2001 – dagen då klubben tog sitt första SM-guld. Sören Cratz var mannen som styrde laget då. Foto: Johannes Liljeson

Det spelades bättre boll på Sörens tid

Den 21 oktober blir en speciell dag för många Hammarbyare. Sören Cratz lär få fler tackvykort än vanligt. Andreas Bjunér har abonnerat en krog och ska visa guldmatchen. På fredag är det tio år sedan Hammarby tog SM-guld i fotboll.

  • Publicerad 10:56, 14 okt 2011

Sören Cratz möter upp oss vid tågstationen i Norrköping och kör oss till Nya Parken. Han har avsatt några timmar före träningen med Norrköpings juniorer för att prata om Hammarby och det speciella år för tio år sedan då han ledde klubben till sitt hittills enda guld.
Han visar stolt runt på den toppmoderna anläggningen där klubben har sitt kansli, träningsanläggning och naturligtvis sin hemmaplan. Samtidigt talar han med värme om Hammarbys träningsanläggning i Årsta där han hade sitt bästa år i karriären – i alla fall resultatmässigt. Och om man får tro honom var det på Årsta IP som den speciella vinnarkultur som präglade Hammarby 2001 växte fram.
– Det året anställdes Yvonne Werner som kock och jag märkte att killarna började komma dit allt tidigare på mornarna. Hon serverade frukost och det luktade väl hembakat. Samtidigt som tidningarna tryckte svarta rubriker nästan varje dag om de ekonomiska problemen i Hammarby, så byggde vi upp en allt bättre gemenskap och en förmåga att skilja mellan det sportsliga och allt annat, säger Sören Cratz.
För 2001 var ett turbulent år för Hammarby – som så många andra år i klubbens historia. Ekonomin var urusel, föreningen bolagiserades och det amerikanska sport- och underhållningsföretaget Anschutz Entertainment Group, AEG, köpte 49 procent av aktierna i det nya Hammarby fotboll AB.
Hammarby var nederlagstippat och styrelsen fattade under sommaren beslutet att inte förlänga Sören Cratz tränarkontrakt. Det blev en kraftig spricka mellan laget och styrelsen efter detta och Cratz stängde träningarna för styrelsemedlemmarna och bad att slippa se dem under 100 dagar. Han behövde drygt 90 för att mot alla odds vinna SM-guld.

Den 21 oktober 2001 vaknade Hammarbysupportern Andreas Bjunér tidigt. Han hade sovit dåligt. Han hade inte gått ut kvällen före trots att det var en lördag. Kanske för att spara på energi, kanske för att han inte var på festhumör.
– Tiden före matchen är nästan utraderad ur minnet. Jag gjorde nog inte så mycket.
Han syftar naturligtvis på matchen mot Örgryte. Det var den näst sista omgången i allsvenskan. Hammarby hade haft chansen att säkra guldet redan veckan innan, men förlorade då med 5–2 mot AIK. Andreas och kompisen Lasse hade skaffat biljetter på östra läktaren några veckor tidigare när de insåg att det här kunde bli den avgörande matchen.
– Det var tystare än vanligt på läktarna. Det fanns en spänning i luften. Alla var övertygade om att det skulle skita sig. Det vore så typiskt Bajen, resonerade folk på läktaren. Det kändes helt overkligt. Alla hade sagt att vi skulle åka ur det här året, nu hade vi den bästa chansen i klubbens historia att ta guld. När Örgryte gjorde 1–0 blev det knäpptyst på Söderstadion.
Sören Cratz minns också begravningsstämningen efter 1–0. Han har sett om matchen många gånger på VHS och skrattar i dag åt att hela arenan kollektivt slutade tro på vinst. Själv kände han sig trygg. Han visste vad hans spelare kunde. Han såg visserligen att spelet hackade men som så många gånger förr det här året kom ett enkelt mål och det var kvitterat i paus.
– När jag har sett om matchen på video hör jag hur kommentatorerna spekulerar i vilka taktiska förändringar jag måste ha genomfört i pausen. Det roliga är att jag inte gav några taktiska direktiv alls till spelarna, säger Cratz nöjt.
Från den östra läktaren där Andreas Bjunér stod såg han att spelarna såg laddade ut. Själv trodde han att allt skulle gå åt helvete. Men redan i den 51:a minuten gjorde Jonas Stark 2-1 till Hammarby genom en vansinnig språngnick. Och i den 69:e gjorde Kennedy 3–1 med en vacker lobb.
– Det här var enda gången under hela den här dagen som jag hamnade i fullständig extas. Det var en osannolik målglädje på Söderstadion, säger Andreas Bjunér.
Som alla vet reducerade Örgryte och det blev spänt på slutet. När slutsignalen gick bröt kaoset ut. Andreas Bjunér tumlade in på planen tillsammans med tusentals andra supportrar. Sören Cratz tog sig i stället upp på läktaren. Redan innan slutsign-alen hade han tittat ut var Göran Paulsson stod, tidigare styrelseordföranden, som liksom Cratz röstats bort tidigare under året.

Sören Cratz är en man med principer. Men också en man som visar sina känslor spontant. Kanske ska vi tolka firandet tillsammans med den petade före detta ordföranden som en markering mot den styrelse som avsatt honom. Hela hans uppträdande under gulddagen visade upp en kluvenhet.
– Vi åt middag på Mosebacke lite senare. Jag var slut psykiskt och tyckte mest det var jobbigt med allt folk. Jag åkte hem och tittade på Inter mot Milan på tv i stället för att fira med grabbarna. I dag ångrar jag att jag inte stannade kvar.
För Sören Cratz del var firandet på Medborgarplatsen en knapp vecka senare en starkare upplevelse. Så var det inte för Andreas Bjunér. Efter slutsignalen gick han runt som i ett töcken på innerplan. Lycklig ja, men också med overklighetskänslor. Några detaljer har satt sig djupare än andra. På vägen hem till Söder över bron var det fullt trafikkaos. Folk satt uppkrupna i lyktstolpar med flaggor. I fantasin hade han förställt sig ett firande som var just så vilt och spontant som det han mötte på gatorna. Han hörde två kompisar prata med varandra. Den ena sa något i stil med att det här får aldrig komma fram till hans fru men att segern känns lika stort som när han blev pappa.
–  Jag var 23 år och tänkte, jaha är det så här det känns att bli farsa alltså.
Andreas Bjunér och kompisen Lasse hamnade på Kvarnen. Han hade gjort två saker i förväg: programmerat videon för att kunna spela in matchen och tagit ledigt från jobbet dagen efter då han visste att oavsett resultat så skulle han ha ett behov av att dricka stora mängder öl.
– Jag vaknade bakis och lite lagom känslig. När jag såg att jag hade draperat väggarna med olika löpsedlar började jag gråta lite. Jag gick ut och köpte alla tidningar och satte på matchen på videon.
Hela året 2001 var speciellt för Andreas Bjunér. Det var det året han flyttade till Söder från Upplands Väsby där han vuxit upp. Nu var det plötsligt normalt att hålla på Bajen. Han beskriver dagen den 21 oktober som en sån där dag som etsat sig fast i hans minne som omvälvande hädelser gör. Kanske är det därför det är just Andreas Bjunér som nu ska försöka iscensätta den 21 oktober tio år senare. Videokassetten med matchen håller i detta nu på att överföras till dvd och 50 personer är inbjudna till en abonnerad krog i närheten av Skanstull där matchen visas och några av guldhjältarna kommer att dyka upp.
– Min dröm är att jag ska få tillbaka lite av den stämning som fanns den 21 oktober 2001. Jag hoppas på ett spontant guldfirande.
Ironiskt nog inträffar det dagen före Hammarbys sista match i Superettan 2011 som har varit det sämsta året för Hammarby i modern tid.
– Tio år efter guldet har verkligheten hunnit ikapp Bajen. Det var ju 2001 vi var nederlagstippade och skulle åka ur. Inte nu.

SM-guldet 2001 innebar en ny verklighet för Hammarby. Supportrar som inte blivit bortskämda med segrar hade länge odlat en speciell sorts humor och mentalitet som kanske kan sammanfattas av den klassiska ramsan ”Skit i tabellen, Bajen är bäst ändå.” Efter SM-guldet publicerade Aktionsgruppen Rädda Bajen ett fyrapunktersprogram för att ta tillbaka Bajen till sina rötter – till botten av tabellen alltså. Det gick bland annat ut på att återgå till Nackas system 4-2-4 (fyra bärs före match, två i paus och fyra efter), att ersätta vissa träningspass med samvaro på Gröne Jägaren och att anställa Torsten Flinck som tränare då hans kontakter utanför fotbollen skulle kunna vara värdefulla för grabbarnas sociala utveckling. Aktionsgruppen bestod av Janne Halldoff, Kenta Gustafsson och Lalla Hansson.
– Det är den negativa aspekten av SM-guldet. En ny generation fans ser Hammarby som ett topplag, därmed är kraven högre. När vi torskar i dag utbryter ilska, man ger sig på spelarna och ska ha kvartsamtal. Det är det som vi brukar kalla AIK-stilen. Lite av humorn har försvunnit.
Är det alltså bra för nya hammarbyare att få vara med om det som händer nu?
– På ett sätt är det bra för de yngre supportrarna att få lite historisk insikt. Så här är det att vara bajare.
På Nya Parken börjar det bli dags för Sören Cratz att dra i gång sin träning. Vi passerar IFK Norrköpings pokalsamling. Tillfället känns rätt att fråga honom hur han förklarar Hammarbys kris.
– Klubben fick hybris och ökade sina kostnader för mycket. Och när det börjar gå åt skogen är det inte lätt att heta Hammarby, det gäller både förening och enskilda spelare. Trycket är enormt.
Det är kanske dags för Cratz att återvända?
– Alla säger att jag inte borde göra det. Men varför inte? Bedömer jag att jag kan ta upp dem till allsvenskan igen är det värt risken – om jag får frågan.
Det blixtrar till i ögonen på honom och han försvinner in i korridorerna på Nya Parken.

Läs mer

Läs mer

Bajen och ekonomin