Det finns familjer som har svårt att fira jul. Helt enkelt för att pengarna in räcker till och inte står i paritet med förväntningarna.
För Emma Ivarsson och två av hennes vänner var det något de ville ändra på. Så startades Julkassen 2012 med målet att kunna skänka mat till bättre behövande.
Första året blev det sex kassar genom insamlade medel. Förra året delades 117 kassar ut. I år vill Emma Ivarsson slå det rekordet.
– Jag siktar och hoppas på 130, säger hon som sedan förra året är ensam om sitt engagemang.
Eller ensam och ensam.
– Jag får hjälp av vänner, kollegor, kompisar i scouter, de som jag dansar med. Jag erbjuder dem bensinpengar, men det är det ingen som vill ha, säger hon.
Jo, Emma Ivarsson kallar sig för en "doer", det vill säga en människa som vill göra mycket, men också får mycket gjort. Så förutom heltidsjobbet som socionom (den egentliga titeln är ungdomsarbetare i Härryda kommun), dansar hon och är aktiv i scouterna.
Men i oktober ändras fokus. Då börjar marknadsföringen för Julkassen, i november lägger hon upp strategin, svarar på mejl och går igenom de ansökningar hon fått via Julkassens Facebooksida.
– December är vikt för Julkassen. Den 4:e börjar vi dela ut och gör så fram till den 23:e, berättar hon.
Till det krävs organisation. Emma Ivarsson har inget körkort, men vet hur hon ska skapa logistik och tillsammans med sin vänner löser hon allt.
– När jag blev ensam om det här förra året blev jag lite förvirrad. Vågade jag? Utan bil? Hur organiserar jag? Men jag är ju scout och vi lever ju efter "learning by doing", säger hon.
Det gick bra 2016 och Emma Ivarssons ambition har inte slocknat.
– Det kan hända att jag efter fjärde handlingen på en helg är lite trött. Men kompisarnas energi smittar av sig.
Hon och hennes vänner möter mängder med tacksam människor. Så varje besök kan ta sin tid, tid som Emma Ivarsson är villig att ge förutom Julkassen.
Men hennes egen jul – hur är den efter det här racet?
– Förra året var jag och en vän tomtemor och tomtefar. Då var mamma ensam, jag kom hem till henne först tio på kvällen, säger hon.
Chansen är stor att det blir likadant i år. Men Emma Ivarsson känner sina gränser.
– Jag får massor av energi av Julkassen. Men lite senare blir det som ett tomrum. Det är ju en urladdning. Samtidigt är jag bra på att känna efter, så det inte blir för mycket. Jag ligger på soffan i mellandagarna.
