De var där när det hände

På senaste mötet i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd riktade stadsdelsdirektören Patrik Derk ett särskilt tack till Hagi Farah, Imam Hussein och de Rinkebybor som försökte lugna ner ungdomarna och stoppa skadegörelsen under oroligheterna den 20 februari. Det var de som var på plats där på torget, när inte polisen kom.

  • Publicerad 12:34, 3 mar 2017

"Sommarjobb blir mycket viktigt, om vi ska få en lugn sommar"

Hagi Farah hade varit i Tensta på ett möte på måndagskvällen. Han hade diskuterat arbetslöshet med borgarrådet Emilia Bjuggren. – Jag gick och köpte mjölk och skulle bara hämta några grejer inne på kontoret. Då hörde jag att det small.

"De rekryterar små barn, minderåriga, och det är farligt."

Hagi Farah är anställd som medborgarvärd och har arbetat och bott i Rinkeby i decennier. Han känner alla och alla känner honom. Från medborgarvärdarnas kontor nere vid tunnelbanan kunde han se att det brann en bil på parkeringen.

– De hade satt eld på en bil som EU-migranterna sover i. Den var full med filtar och madrasser, så den brann bra.

Han såg att många ungdomar var i rörelse, de sprang överallt.

– Några av dem var maskerade, en som verkade lite äldre dirigerade händelserna. De hade Molotov-cocktails, jag förstod att det var allvarligt.

Klockan var strax efter åtta på kvällen. Hagi Farah ringde polisen, som sade att de redan var informerade. Han ringde säkerhetschefen för Rinkeby centrum.

– Då fick jag höra om oroligheterna, som ägt rum tidigare under kvällen. Om gripandet och om skottet.

Genom fönstret såg han att ungdomarna från Ungdomens Hus strömmade ut för att se vad som var på gång. Inga poliser syns till.

– Två bilar till började brinna. Ungdomarna började bygga barrikader, med stolar och kundvagnar, så att ingången till centrum stängdes av.

Vid halv nio på kvällen var det full aktivitet. Hagi Farah ringde runt till butiksägare och dem som hade sina taxibilar på parkeringen. Kaoset tilltar. Klockan blir tio. Vid halv elva kommer ett 20-tal killar in i gången mot tunnelbanan.

– Jag blev förbannad och gick ut och skrek åt dem att gå tillbaka ut på torget. De fick inte gå ner i tunnelbanan, där får inget hända. Då kan folk inte åka till sina jobb, och det tar veckor att reparera.

Killarna gjorde som Hagi Farah sade åt dem. De var alla unga killar, något som oroar Hagi Farah mycket.

– Stora polisinsatser gör att de kriminella byter strategi. De rekryterar små barn, minderåriga, och det är farligt.

Hagi Farah uppmanar politikerna att kalla till ett gemensamt möte med civilsamhället, polisen och myndigheterna.

– Vi måste handla snabbt. Sommarjobb blir mycket viktigt, om vi ska få en lugn sommar.

"Vi måste samarbeta, och inte bara i ord, utan i handling"

– Jag fick ett sms om att det var upplopp i centrum. Jag var hemma och hade tvättstugan. Hussein Farah är imam på Islamiska kulturcentret i Rinkeby centrum. Alla kallar honom Imam Hussein.

"Utan polisen tar de kriminella över."

Vid 21-tiden på måndagskvällen kom Imam Hussein till centrum. Han såg bilarna brinna. Den polisbil han hade sett vid Rinkebyskolan åkte sin väg när ungdomarna började kasta sten.

– Det var unga killar allihop, fjorton, femton år, inte äldre. Många människor samlades, de flesta som åskådare. Det blev som en match mellan ungdomarna och polisen.

Imam Hussein satte på sig sin huvudbonad, den vita mössa, som han brukar bära. Han gick fram till killarna och skrek åt dem ”vad håller ni på med?”.

– De känner igen mig, jag har bott här så länge. Vi är emot polisen, sade de. Men det är ingen ursäkt för skadegörelse, sade jag.

Imam Hussein tog tag i en av killarna och diskuterade med honom. Killen lyssnade och lommade sedan iväg bort från centrum. Tillsammans med några andra vuxna började Imam Hussein ringa runt till föräldrar, som kom och hämtade hem sina barn.

– Det var kanske 30 till 40 unga killar inblandade, inte så många som de skriver i tidningarna. Resten tittade på. Det var inte heller några småbarn med, de var tonåringar.

Hussein Farah menar att det är viktigt att samhället satsar på de unga.

– Vi måste samarbeta, och inte bara i ord, utan i handling. Det är viktigt att folk som bor här kan känna sig trygga. Rinkeby ska inte vara laglöst land.

När polisen slutligen kom, vid 23-tiden på kvällen, var det lugnt. Allt var över. Men Imam Hussein vill inte kritisera polisen.

– Nej, utan polisen tar de kriminella över.

"De skriker på hjälp på något sätt"

– Jag hörde att det brann på torget, så jag sprang ner. Chaima Hakam har blivit rikskänd efter sin insats på Rinkeby torg under oroligheterna. Hon försvarade sin butik och grep in när DN:s fotograf blev nedslagen.

"Han kom där, utan skyddsdräkt eller hjälm, bara som en vanlig människa."

Väl nere i centrum såg hon att bilarna brann på parkeringen, inget brann på torget.

– Men det var massa människor överallt, maskerade killar som kastade sten och byggde barrikader. En del kollade på, andra ville bara gå förbi och gå hem. Då fick jag också höra att polisen hade skjutit tidigare på kvällen.

Chaima Hakam försökte prata med killarna. De flesta var maskerade på något sätt, i bandana, kepsar eller luvan uppdragen.

– De var arga, en del verkade påverkade. Det var hetsig stämning.

Hon berättar att hon såg Imam Hussein komma ut på torget.

– Han kom där, utan skyddsdräkt eller hjälm, bara som en vanlig människa. Vad håller ni med, skrek han. Killarna lyssnade på honom och tittade ned i backen.

Chaima menar att Imam Hussein gjorde skillnad.

– Ja, utan honom hade det kunnat bli tusen gånger värre.

Chaima Hakam ser inte fler poliser som en lösning.

– Nej, det ökar bara frustrationen. De sparkar på ungdomarna som redan ligger ned. De skriker på hjälp på något sätt.

"Jag försökte lugna killarna"

– Jag var alldeles skakig när jag satte mig på bussen mot Sollentuna. Skulle jag bli skjuten nu, när jag slutat vara kriminell? Aweis Abdulkadir var med i Rinkeby när polisen sköt för att träffa.

"Folk slängde flaskor från balkongerna på polisen."

Det var den dagen då polisen gjorde ett ingripande nere i tunnelbanan mot två killar som sysslade med droger.
– Från början var det lugnt, säger Aweis Abdulkadir. Polisen kom i två bilar.
Aweis är en före detta kriminell, som numera arbetar arbetar inom kommunen med OVE, som vill förhindra att unga återfaller i kriminalitet. Han stod och pratade med en kille, som han ville få kontakt med. Aweis visste inte att killen var efterlyst, men det visste polisen sområn ett ungdomshem. Killen sprang och polisen efter. Då började några lägga sig i vad som hände. Killen sprang in i Eritreanska föreningens lokaler för att gömma sig och polisen sprang efter.
– Då blev det stökigt, säger Aweis, många människor samlades . Polisen ringde efter förstärkning och två piketbussar kom.
Sedan brakade det lös ordentligt. Polisen, i kravallutrustning, tog i med hårdhandskarna. Aweis Abdulkadir, inom Sociala insatsgruppen, SIG, ville hjälpa till.
– Folk skrek från balkongerna på polisen, säger han. Det var kaos. Jag försökte gå emellan och lugna ner småkillarna.
Polisen tog upp sitt vapen och siktade.
– Jag fick en lampa i ögonen, och sedan small det. Jag blev så rädd att jag ramlade baklänges.
Det som sades vara varningseld, visade sig senare vara ett skarpt skott.
– Jag reste mig upp och drog snabbt därifrån. Jag var alldeles skakig efteråt.