Med nytt heltidsjobb, två småbarn och en man som ofta är i väg eller jobbar utomlands är det minst sagt fullt upp i vardagen för Jannike Ludvigsson i Upplands Väsby.
Men ändå tvekade hon inte att öppna sitt hem för en familj på flykt.
– När kriget kom kände vi – tänk om det varit vi? Vi ville göra något eftersom vi har plats i huset och lever ett bra liv i trygga Sverige.
Möbler och sängar inhandlades och det stora rummet i källaren gjordes i ordning. Genom en lokal facebookgrupp fick hon hjälp med leksaker och kläder. Och när hon sedan på Refugees Welcome Stockholm anmälde att de kunde ta emot flyktingar dröjde det inte länge innan familjen Verteletska, tre generationer kvinnor, kom med sina resväskor.
När de första bomberna föll hemma i Mykolajiv i södra Ukraina förstod de direkt att det var krig.
– Vi hoppades att det skulle gå över fort. Men dagarna gick och det blev mer och mer hemskt, bomberna föll i närheten av vårt hus. Då förstod vi att vi måste fly, säger mamma Maria med tolkhjälp.
Marias man, som är militär, är kvar i Ukraina. De hörs varje dag. Men nu måste familjen hitta ett sätta att hantera det nya livet i Sverige.
– Vi är så tacksamma för all hjälp och över att vi få bo hemma hos Jannike. Hon är ljuset i våra liv just nu, säger mamma Maria.
– Men det är svårt att hämta sig från det som har hänt, vi har mardrömmar. Och även om vi vill hem igen är det ingen som vet när kriget tar slut, säger mormor Olga.
Jannike har precis hämtat Junie, 6, och Lucas, 2,5, från förskolan. Junie svidar om till Snövit och Eva, 4, hänger med i leken som fortsätter i köket.
– Hon har redan lärt sig lite svenska. Barn är som svampar, säger mamma Maria och ler.
Att ta emot helt främmande människor i sitt hem och låta dem bo där måste ändå vara slitsamt.
– Det var såklart jobbigt innan mina barn hade vant sig att jag inte kunde ge dem hundra procents uppmärksamhet. Då blev den här lille ännu trotsigare än han redan var, säger Jannike och tittar på Lucas.
– Visst tar det på krafterna att ha en annan familj hemma men fördelarna väger över nackdelarna. Och jag är inte en sådan som ser problem, jag försöker hellre hitta lösningar.
Hon försöker hitta aktiviteter för att Maria, Olga och Eva ska kunna slappna av och glömma det hemska för en stund.
– Våra grannar är konstnärer, likt Olga, och hon har varit i deras ateljé och målat, säger Jannike.
Olga berättar att de varit på utflykt till Stockholm och Junibacken.
– Eva var så nöjd över att få träffa Pippi Långstrump, berättar hon.
Och dottern Eva väntar på förskoleplats. Papperen från Migrationsverket är klara, de har registrerat sig hos kommunen och kan nu söka plats.
Men hur länge ska de bo hos er?
– Jag har lovat fram till sommaren, sedan måste vi vara vår familj ett tag. Det känns ändå jobbigt att vi inte kan erbjuda något långsiktigt, för jag vet hur oroliga de är för vad som händer härnäst.
Framtiden är ett oskrivet kort för familjen Verteletska. De vill tillbaka till Ukraina, men måste planera för ett liv i Sverige.
– Vi ber till gud varje natt att kriget ska ta slut. Det är allt vi vill.