Coronahjälpen. Alexandra Göransson och Rebecka Wahlström när Mitt i träffade dem under coronavåren 2020. Foto: Stefan Källstigen

De handlade åt äldre under pandemin och lärde sig om ensamhet

När pandemin slog till och många äldre isolerade sig startade Rebecka Wahlström och Alexandra Göransson Coronahjälpen. Tillsammans gjorde de inköp åt äldre i Tyresö och Haninge under kvällar och helger i nästan två års tid. När de blickar tillbaka är det de äldres ensamhet som gjort störst intryck.

  • Publicerad 15:30, 14 jun 2022

När pandemin slog till våren 2020 nåddes vi av många berättelser om människor som drabbats hårt, som blivit av med jobbet, isolerats eller missat viktig skolgång. Men pandemin var också en tid då människor hjälpte varandra – och somliga hjälpte mer än andra.

Över 800 dagar av pandemi i Stockholm

Hjälpte äldre under pandemin

Rebecka Wahlström från Tyresö och Alexandra Göransson från Haninge är två sådana personer. När många äldre isolerade sig i sina hem bestämde de sig för att viga sina fritider åt att hjälpa dem i vardagen, och startade därför organisationen Coronahjälpen.

– Vi åkte och handlade och hämtade ut mediciner och så åt folk. Vi handlade åt väldigt, väldigt många, både i Tyresö och Haninge, säger Alexandra Göransson.

Det började med att de satte upp lappar på stan och startade en Facebookgrupp. Ryktet spred sig om Coronahjälpen och de fick snabbt fullt upp.

– Vi jobbade heltid båda två, så vi var ute på kvällar och helger, säger Alexandra.

Som mest hade de 20 äldre personer som de gjorde ärenden åt. Det krävde disciplin och struktur. I perioder var de ute och handlade två till tre gånger i veckan, ofta med ett helt knippe separata inköpslistor med sig.

Avvecklade Coronahjälpen

I slutet av förra året, i takt med att allt fler äldre blivit fullvaccinerade, la de ner Coronahjälpen. Då hade de hållit på i över ett och ett halvt år.

– Det jag minns särskilt är hur ensamma många äldre var, särskilt under den tiden. Man kunde vara där för att bara lämna av två matkassar, så blev man kvar i 30, 40 minuter och pratade. Med avstånd, ute vid bilen, säger Rebecka.

Även om hjälpinsatsen är avslutad så är banden inte helt klippta till de äldre.

– Jag har fått en del nya vänner. Man träffar varandra ibland och pratar om hur allt är nu när de kan gå ut, säger Alexandra.