Förra helgen utsåg Svenska deckar­akademin årets bästa kriminalromaner. Samtidigt firade man 50-års-jubileum.

– Bakgrunden till grundandet var att den här typen av populärlitteratur hade väldigt dåligt anseende, Det varnades till och med för den i skolorna, minns jag från min gymnasietid på 50-talet, säger akademins nestor, 81-årige Ulf Durling.

Tanken på en lättsammare motvikt till Svenska akademien föddes 1956. Men det dröjde ytterligare 15 år innan den sjösattes.

Akademin bestod av 13 ledamöter – sex författare, sex kritiker och en utomstående. – för balansens skull. I dag är de 22.

– Vad man skulle göra?Jo, verka för den goda kriminallitteraturen och dess positiva utveckling och öka dess anseende, säger Ulf Durling.

Lang blev rasande

Det dröjde emellertid inte länge innan Sveriges Agatha Christie lämnade. I vredesmod. Maria Lang rasade över valet av bästa översatta deckare 1973, ”Min vän Walter” av Richard Neely.

– Det var den första riktigt hårdkokta seriemördarromanen. Den hade allt Maria Lang hatade. Inte ett spår av pusseldeckeri. Så vad skulle hon göra, arma människan?

Ulf Durling, överläkaren, som blev deckarförfattare, har varit akademiledamot i 40 år. Han vann akademins debutantpris (1972) och bästa svenska kriminalroman (1983), två år efter att han valts in.

Ombedd att utse några milstolpar i akademins historia blir den första Sjöwall-Wahlöös tio böcker om Martin Beck, 1965–75.

– De ändrade helt riktningen på den svenska polisromanen. Sedan var det i princip över för pusseldeckaren, säger Ulf Durling.

Den andra är kvinnornas stora intåg i genren – och därmed ett ökat inslag av sociala relationer. Liza Marklund blåste upp den dörren med ”Sprängaren”.

Även om Marklund och Sjöwall-Wahlöö slog internationellt står de sig slätt mot den som obönhörligt bultade ner den tredje milstolpen. Stieg Larssons tre böcker om Lisbeth Salander har sålts i över 100 miljoner exemplar och utgjorde starten för det svenska deckarundret.

– Hans trilogi gav ju ytterligare en mäktig skjuts åt genren.