Åtta personer står vända mot Vallentunasjön. Som på en given signal vrider sig alla ett kvarts varv. Den som står längst fram lyfter på ett ben och de andra gör likadant. Sedan rör de sig som krabbor i sidled, böjer och sträcker på knäna. Hela gruppen guppar upp och ner.
Så vrider de sig igen ett kvarts varv, står med ryggen mot sjön och följer en ny ledares rörelser.
De svärmar.
Sedan i våras har Vallentuna ett samarbete med danskollektivet Arkeolog 8. Under året ska de genomföra tre projekt i Vallentuna.
Ett av dem pågår nere vid sjön.
– Vi har en studiecirkel där vi pratar om bin och andra pollinatörer, säger Clara Bankefors som är en av koreograferna i Arkeolog 8.
– I studiecirkeln läser vi och pratar om bin, sedan provar vi rörelser och dansövningar.
Så innan gruppen utförde sina bi-inspirerade rörelser satt de runt elden. Clara Bankefors och koreograferna Camilla Reppen och Josefine Alfredsson läste högt ur böcker om bin. Samtalet kretsade också runt SVT-dokumentären Honungslandet.
Härmar rörelsemönster
Men någon vanlig studiecirkel är det inte riktigt. Utforskandet av bina sker också genom dans och rörelse, som när gruppen efter att ha kollat på videoklipp försökte likna insekternas sätt att förflytta sig under svärmningen.
I december ska projektet utmynna i en föreställning som ska heta To Bee och vara en hyllning till bin.
Planen var att mellan 15 och 20 Vallentunabor skulle vara med i projektet.
Pandemin satte stopp för det och gruppen krympte till fem Vallentunabor. Sedan två personer fallit bort är de nu endast tre.
Katastrofprojektet är ett annat tema.
– Vi började fundera på ordet katastrof 2018 när det blev vanligt i media, säger Josefine Alfredsson. Vi började prata om den oro och polarisering det väcker.
Katastrofleden öppnar
Just nu håller danskollektivet på att sätta upp en vandringsled runt Vallentuna med det olycksbådande namnet Katastrofleden. Men den är tänkt som ett sätt att hantera vår oro.