Då bjöd läraren på en sup...

  • Publicerad 13:00, 30 maj 2016

Jag såg ut som Mandrake! Nu var jag redo för studentfest.

Studentsången inleds med strofen ”Sjung om studentens lyckliga dar”. Vilka dar var det som var de lyckliga? Före eller efter studietiden?

Under mina studieår 1971-1974, på Solna Gymnasium/Vasalundsskolan/Solna Läroverk, var mina dar givande, glada, intressanta och utbildande. Men lyckliga? Det vet jag inte.                                                                               

Jag gick ett år på den naturvetenskapliga linjen och två år på den samhällsvetenskapliga linjen. Den ”riktiga” studentexamen avskaffades 1968, så den fick jag inte själv uppleva.

Några lärare var kvar ifrån den tiden, både på gott och ont. De var mer övertydliga och samtidigt hårda av sin natur. Vilket var bra, ibland. Medan de yngre lärarna hade en modernare attityd till sitt kall. Men eftersom studietiden skulle krönas med en vit mössa och därefter välförtjänta fester, så var båda lärartypernas sätt att undervisa både morot och piska. Strävan efter mössa och fest hade ett högt pris. Men det var det värt.

Studieåren gick och festerna hägrade som ett maratonmål. Jag hade många äldre kamrater som gick ut ett år innan mig. Detta gjorde att jag kunde öva lite på de många studentfesterna som jag blev bjuden på. Så jag var hyggligt förberedd på vad som skulle komma.

Vår årskull började festa ganska tidigt. Hagaparken var en festplats som passade oss utmärkt. Långt ifrån skola och oroliga föräldrar.

I förberedelserna inför examen och fest, ingick att beställa mössan och klä sig lite elegant till de kommande kamraternas fester, som oftast ägde rum i hemmamiljö. Inte alltid, men ibland så var det FF (föräldrafritt). Till mångas glädje.

Min klädsel ordnade jag hos SF:s kostymateljé i Filmstaden. Jag gick dit och sa att jag behövde hjälp med en elegant utstyrsel till en blivande student.

Utan att tveka föreslog damen bakom disken följande: Vit smokingkavaj, vit skjorta med krås och en diamantliknande sten mitt på bröstet och därtill en svart sammetsfluga. Svarta byxor med revär och som kronan på verket, en svart slängkappa med ett lila foder.

Jag såg ut som Mandrake! Nu var jag redo för studentfest.

Vi hade vår ”Gubbskiva” på restaurang Hasselbacken. Det var en mycket rolig fest och föreställning. Mat och dryck som smakade gott. Det var roligt att umgås med de lärare som var med. Vinet gjorde väl sitt till, då vi blev lite mer personliga med varandra. Men något förvånad blev jag, när i en paus ute runt hörnet, blev bjuden ur en fickplunta av en av mina favoritlärare.

”Klart du ska ha en sup”, tyckte han. Själv hade han stärkt sig ganska myndigt. Då blev jag du och bror med min lärare. Det kändes lite vuxet på något sätt.

Festandet pågick några veckor och det blev dags att lämna tillbaka min fina stass.
”Du har haft trevligt ser jag”, sa damen i kostymateljén.

”Hur vet du det”, svarade jag.

Hon pekade på de före detta vita kavajslagen. Där fanns det många olika färger av läppstift. En lätt rodnad spred sig över mina kinder och jag bad om ursäkt.

”Det gör inget”, sa hon. ”Det finns kemtvätt”.

Tyvärr kunde jag inte vara med den sista veckan och fira den riktiga examensdagen. Jag hade fått inkallelseorder från militären. Dags att rycka in. Tåget gick till Boden och ett nytt liv skulle börja.