Angelica Amazona Weijland pendlade mellan Huddinge och Köpenhamn där hon arbetade som flygvärdinna när hon av en slump hittade en kallelse till en mammografiundersökning. Där upptäcktes att hon hade aggressiv bröstcancer.
– Jag hade aldrig tänkt på bröstcancer i hela mitt liv. Men då blev det bara stopp med jobb och allt och jag åkte in på olika behandling. Jag fick all inclusive, kan man säga. Det var fyra operationer, cellgifter, strålning och immunterapi. Till slut opererade jag bort båda brösten, säger Angelica Amazona Weijland.
När hon genomgick cytostatikabehandling och började tappa håret gick hon med i olika forum på nätet och fick kontakt med andra kvinnor som gick igenom samma sak.
– Det fanns mycket stolthet och kamp bland kvinnorna. Men det fanns inga böcker om det och jag bestämde mig för att skriva en för att stärka andra kvinnor. Jag hade aldrig skrivit en bok och hade ingen aning om hur mycket jobb det var, säger hon.
Hon samlade 22 kvinnor som delade med sig av sina erfarenheter i antologin "Chemo Queens - Styrkan sitter inte i håret".
Bröst som laddad symbol
Med en bok i bagaget och uppskattningen som hon fick för den bestämde hon sig för att också göra en bok om hur det är att förlora brösten. Nu har hon gett ut antologin "Queens of scars – Mer än kvinnan utan bröst". Där har hon sammanfört 16 bröstcancerdrabbade kvinnor som alla genomgått enkel- eller dubbel mastektomi, alltså tvingats operera bort ett eller båda brösten på grund av bröstcancer.
– Bröst är en symbol för moderskap, kvinnlighet och sexualitet. De är väldigt laddade. Det är väldigt mycket känslor och tabun kring det här, säger Angelica Amazona Weijland.
I boken berättar kvinnorna, alla så kallade "cancerinfluencers", sina historier. En del har valt att vara "platta", andra att rekonstruera brösten. Berättelserna illustreras med vackra foton, där många av kvinnorna visar upp sina ärrade kroppar.
Hon hoppas att det kan stärka andra drabbade kvinnor och deras anhöriga och vill också lyfta frågor kring kroppsideal.
– Jag hoppas kunna avdramatisera det. Jag tränar själv mycket och i omklädningsrum känner man andras blickar. Men jag har vant mig. Jag har ingen känsel i mina bröst, för mig är det en muskel nu. Det är inte alls lika laddat, säger hon.
Under 2020 gjorde ca 2 000 kvinnor en mastektomi i Sverige. Angelica hoppas synliggöra de här kvinnorna och ingjuta hopp i dem som kanske står inför ett sådant ingrepp.
– Det är en sjukdom som är väldigt tung och det finns mycket rädsla och oro. Men vi är många som tagit oss igenom det tillsammans och det ger mycket livsglädje och ett nytt sätt att se på livet. Jag har erfarit en otrolig styrka och gemenskap från andra kvinnor, säger Angelica Amazona Weijland.