I slutet av oktober införde Postnord varannandagsutdelning i Stockholm, även kallat projekt Solo. Omställningen har inneburit problem för både anställda och kunder eftersom all post inte hinner delas ut, menar en brevbärare som vill vara anonym och som vi kan kalla ”Johan”.
För att klara av omställningen visstidsanställdes brevbärare, men det räckte inte menar han, vilket resulterar i att post samlas på kontoret, så kallad kvarligg.
– Vi har för stora distrikt så man hinner inte dela ut allt. Det har alltid varit tufft just här men sedan Solo infördes har det blivit mycket värre.
Den 1 april fick de anställda på kontoret i Årsta veta att tio visstidsanställda, som satts in för att klara av omställningen, får gå innan kontrakten löpt ut. Samtidigt som brevbärarnas slingor ska justeras och kan bli större från den 1 maj.
Övertidsstopp
Enligt Johan var cheferna tydliga med att det ingen post får bli kvar på kontoret och att allt måste delas ut, även om det från början av mars råder övertids- och anställningsstopp.
– Jag vet ju hur det kommer att bli. Man kommer ta ännu kortare lunch och gå snabbare i trapporna för att hinna med.
Han berättar att han och kollegorna dagligen kämpar med att få ut posten samtidigt som de möts av missnöjda kunder.
– Vi vill ju verkligen göra ett bra jobb men vi känner oss bakbundna. Det är vi som får ta klagomålen och inte våra chefer som fattar besluten som drabbar kunden.
Förra året gick Postnord med en rekordvinst på 2,4 miljarder kronor. Därför tycker Johan att det är konstigt att besparningarna införs nu.
– Jag tycker det rimmar otroligt dåligt.
Varannandagsutdelning infördes eftersom volymerna har minskat de senaste åren. Med färre försändelser att dela ut per dag, skulle även behovet av brevbärare minska. Något som inte fungerar i praktiken, enligt Johan, eftersom antalet försändelser ökade periodvis under pandemin samtidigt som många varit sjuka. Det blev extra påtagligt inför jul.
– I julas hade vi 6 000 försändelser som låg i drivor på kontoret, säger han.
”Slingor har blivit stående”
På fackförbundet Seko vet man att det tidvis varit svårt att få ut posten, särskilt i Årsta, på grund av stundvis ökade volymer under pandemin och hög sjukfrånvaro.
– Flera har inte hunnit med sina slingor och slingor har blivit stående om någon varit borta. Den organisation som är tänkt efter varannandagsgenomförandet har inte satt sig riktigt ännu, säger Andreas Asp ordförande på Seko:s Stockholmsklubb.
Han poängterar att facket informerar medlemmarna om att arbeta utifrån arbetstid och inte volym. Samtidigt vet han att flera av brevbärarna jobbar över för att hinna med, även om det inte alltid skrivs upp.
– Väldigt många brevbärare har det i sina gener att få ut posten och mår dåligt när de inte hinner med.
”Känner inte igen bilden”
Terminalchefen har förståelse för att medarbetare kan känna oro i omställningen, men ser inte att det är ett utbrett problem. Han menar att outdelad post snarare beror på att man inte kommer in i låsta trappuppgångar än att man inte hinner dela ut.
– Våra medarbetare har gjort ett fantastiskt jobb under omställningen och jag har inte fått bilden av att det har varit ett generellt problem med att inte hinna med, säger Kjell Björklund, terminalchef på Postnord i Årsta.
”Ta en diskussion”
Enligt honom ska det finnas personal som kan ta över om sjukdomsfall uppstår och han har inte hört att anställda arbetar övertid utan att skriva upp det.
– Jag känner inte riktigt igen bilden att det skulle se ut på det sättet. Jobbar man övertid ska man också få betalt och den ska vara beordrad.
Att en del av visstidsanställningarna avslutas i förtid beror på sjunkande brevvolymer, menar Kjell Björklund.
Han berättar också att ändringarna i utdelningsslingorna från 1 maj handlar om mindre justeringar och att de nödvändigtvis inte behöver bli större.
– Känner man oro för att inte hinna med ska man ta en diskussion med sin närmaste chef så får vi titta på det.
Förra året gick ni med rekordvinst, varför sker nedskärningen nu?
– Volymerna fortsätter att sjunka. Får vi inte in lika mycket intäkter måste vi anpassa våra kostnader för att kunna investera i maskiner och fordon. Har vi ingen vinst, har vi ingen chans att överleva i framtiden.