”Lillen” landar i gruset och kloten flyger i luften kort därefter. Skratten och berömmen haglar. Då gör det inget att det även gör detsamma från himlen när det vackra solskenet byts ut för en stund och de vita kornen studsar över både deltagare och bana.
För de glada bouleentusiasterna på banan vid vattnet nedanför Wivalliusgatan är vana.
Det senaste året har de samlats för att spela här tre dagar i veckan. I ur och skur, solsken eller svinkyla.
Annars brukar de under vinterhalvåret spela i en inomhushall, men i coronapandemins spår så är det ute som gäller. För många var speldagarna betydelsefulla innan pandemin.
Nu har det blivit livsviktiga.
– Jag har bara spelat i ett år, men det har varit räddningen för mig under coronan. Jag har varit här i regn och rusk, säger Anita Lundqvist.
– Det finns många här som har haft det här som ventil, att komma ut och bryta isoleringen och umgås lite ute. Det är perfekt och ett bra sätt att få prata lite skit. Det är en bra gemenskap, säger Jan-Erik Bengtsson.
Så resultaten är inte det viktiga?
– Jo för fan, det också, säger Jan-Erik Bengtsson, river av ett skratt och får gehör från den stora gruppen.
Det är SPF Draken Kungsholmen som håller i boulen som har körts i drygt tio år, med ett stadigt växande antal damer och herrar för varje år.
För dagen är de dryga 20, men antalet kan variera. När kylan var som hårdast var de omkring åtta och tvingades skotta planen. Men spelas gjordes det.
Vid samlingen innan dagens spel uppmärksammas att de har en blivande 90-åring, som ska fylla nästa dag. Börje Lundqvist tar emot gratulationerna från gänget.
– Det känns som ett bra sätt att avsluta mitt 89:e år, säger han med ett leende och möts av detsamma tillbaka.
Tre matcher är det som gäller varje gång, med en fikapaus mellan match två och tre.
Och gänget umgås på fler sätt. På fredagar är det till exempel först ”dam- och herrlunken”, promenader över stan, på förmiddagen, som annars är speltid för boulen. Då vankas det istället eftermiddagsspel och fika med lite extra tryck i.
– Då brukar vi ta med eget vin, ett litet glas. Då spelar alla jäääääättebra i den tredje matchen, säger Curt Jandér, en av dem som startade gruppen, med ett skratt och får medhåll.
Genom åren har de skött om planen, medlemmarna Tage Stattin och Ulf Johansson krattar grusytan flera gånger i veckan eller skottar. Gänget har fått några nya bänkar efter önskemål till stadsdelen, men de har inte räckt till då antalet spelare växt, så Lars Roxtorp, som är en av dem som håller i tåtarna, snickrade några egna bänkar för att täcka sittbehovet. Nu skulle de behöva en toalett för att möta det ökade trycket, hälsar de i en passning till stadsdelen. Och de vill gärna välkomna fler medlemmar in i gemenskapen.
– Självklart. Det är många som bor ensamma och då är det här viktigt. Kanske extra viktigt under coronapandemin, säger Lars Roxtorp.