STUDENTER. Noor Abdul-Karim och Alexandra Lövgren är taggade inför framtiden, men samtidigt lite ledsna över att lämna skolan och en del vänner. Foto: Privat.

Blandade känslor inför studenten i pandemins spår

Tre år, men nästan hälften på distans. Nu springer Kungsholmens studenter ut – till vad? Så här resonerar två av dem kring skoltiden och framtiden efter coronapandemin.

  • Publicerad 13:13, 2 jun 2021

Att åka flak är ju något man har längtat
efter sedan ettan.

Blandade. Så sammanfattar Noor Abdul-Karim och Alexandra Lövgren, som båda pluggar Naturvetenskapliga programmet, känslorna inför studenten.

Spänning inför att ta steget och lämna den traditionella skolan, vemod att lämna skolkompisar och lite sorg över att inte få fira studenten med studentflak och utspring till släkt och vänner.

– Det är tråkigt att det inte blir samma festlighet, att man inte får ta del av den traditionen. Att åka flak är ju till exempel något man har längtat efter sedan ettan och det är ju bara något man gör en gång. Men vi ska ändå ha en liten studentmottagning, säger Alexandra.

Väntar på besked

Pandemin har så klart präglat deras tid på gymnasiet.

– Det har varit tufft att plugga på distans. Lärandet har varit mer bristfälligt, vi har ju pluggat så i nästan tre terminer och förlorat en del praktiska moment, säger Noor.

– Jag upplever att vi elever har anpassat oss väldigt mycket men att skolan inte har gjort det på samma sätt. Proven har flyttats från sina originaldatum vilket resulterat i tätare provtillfällen och mindre tid att plugga. Det har varit en kämpig tid, säger Alexandra.

För dem båda väntar nu olika vägval den närmsta tiden. Noor har sökt till läkare på olika platser och väntar på besked.

– För mig har det alltid varit givet att plugga vidare direkt och jag har alltid varit intresserad av att plugga något inom vård eller till läkare. Vi läste kursen ”global hälsa” om olika epidemier och det är kanske något jag ska inrikta mig på, säger Noor.

För Alexandra, som jobbar extra i köket på Södersjukhuset, väntar ett år av att plugga tyska och siktet är inställt på att bo i Tyskland eller Österrike – om pandemin tillåter.

– Vi får se om det går att resa annars får jag plugga på distans. Sedan får vi se vad det blir i framtiden, säger Alexandra.

Förlorad generation

Trots planer finns en oro inför framtiden i pandemins spår, med exempelvis ökad arbetslöshet, ovisshet och snack om en förlorad ­”coronageneration”.

– Det ligger definitivt något i det. Undervisningen har varit lite bristfällig och svår att hänga med i så det kommer kanske vara svårare för elever att komma in på universitet de kommande åren, säger Noor.  

– Jag upplever att många känner sig osäkra på vad de vill göra. Alla mina kompisar ska ta ett sabbatsår. Det är många som är oroliga om de får jobb eller liknande. De håller på att söka men får inget, säger Alexandra.