Ute med barnbarnet

Edvard Sever och barnbarnet William har tagit sig till Golfängarna. Man ska passa på när det är snö, tycker de. Men det är mest åttaåringen som åker.

– När man är pensionär får man vara rädd om ryggen, säger Edvard.

Annat är det med William; med både kälke och stjärtlapp är han bättre förberedd än de flesta.

När vi frågar den unge vinteridrottaren om sitt senaste åk ger han tummen upp.

River hellre än bygger

I Golfängarna ser vi även brorsorna Frank och Sam Bäckström susa fram. Vrålåket för dagen är emellertid inte deras eget; den brädliknande tingelsen i skumgummi har de funnit ute på promenad.

– Den är sönder i ena handtaget och sliten i botten, men man får ta det man hittar, säger tolvårige Frank.

Innan det bär hem till Näckrosen hinner de också rulla en stor snöboll några varv. Att bygga snögubbar är dock inte det som står högst i kurs hos tioårige Sam.

– Det enda roliga är att ha sönder dem, säger han.

Matchande snödräkter

Islandsfödda systrarna Gudrun, 7, och Kristin, 4, kom till Sverige för två år sedan.

– Vi bor i ett jättebra område, och med jättebra väder. Det är livskvalitet att ha sådana här områden alldeles vid ens hem, säger deras mor.

Också Gudrun diggar Golfängarna. Inte minst en dag som denna, när väderleken tillåter en tur med snowracern. Den är roligare än stjärtlappen.

– För den går fort, säger Gudrun.

Och så kan man åka två på den. Nog lämpar det sig extra bra när syrrorna har lyckats matcha utstyrslarna så väl.

Lyser i mörkret

En bit bort ligger en annan tummelplats för pulkaentusiaster: backen, eller ska vi säga gropen, i Bergshöjden.

Med detsamma vi anländer tänds strålkastarna i de 14 meter höga masterna. Den nya belysningen får även tre tioåriga tjejer från området att skina upp.

– Jag brukar vara här klockan 17 och tidigare såg man ingenting då, säger en av dem.

Numer blir det mörkt först klockan 22.00, då lamporna släcks. I övrigt finns det inget som stoppar de tre vännerna från att åka iskana nerför den hisnande branten:

– Om man aldrig gör det fortsätter man att tycka att det är läskigt.

– Och när man väl har gjort det gör man det igen!