Bålsta / Lindsborg

Hon var tre år när hon slog på en golfboll första gången. Pappa Pär introducerade henne för sporten, men det behövdes uppenbarligen inte särskilt mycket övertalning innan Ida Lihufvudh var såld.

– Man kan säga att jag alltid spelat, på sätt och vis. Jag tog grönt kort när jag var sex år.

– Jag tyckte att det var roligt och dessutom lättare att slå på en boll när den låg stilla, skrattar hon.

I dag är Ida 21 år gammal och att säga att golfen är mer eller mindre hela hennes tillvaro är inte att ta i. Bålstadottern studerar till vardags, men även i skolan är golfen huvudfokus. Det var den som drog henne till Bethany College i den lilla staden Lindsborg (3 776 invånare) i Kansas.

”Tränar i princip varje dag”

Äventyret på andra sidan Atlanten inleddes dock i en helt annan delstat, 2019.

– Jag gick tidigare på en skola i Tennessee, men trivdes inte så bra där, så jag bestämde mig för att göra en transfer. Då hittade jag den här coachen som var supersnäll och som verkligen ville ha mig. Jag kom hit i år.

Varför trivdes du inte?

– Miljön var inte rätt för mig. Det var inte samma fokus på golfen som här.

Ida är på plats på ett så kallat scholarship, det vill säga stipendium. På så sätt är det lite som en anställning.

– Jag hörde av mig till en firma som heter CSUSA som tar över idrottande studenter till USA.

Hur mycket handlar om golf i skolvardagen?

– Det är är väldigt mycket. Man måste sköta studierna, men sedan får man tid att lägga på träning och tävlingar. Jag tränar i princip varje dag. Det blir mer än hemma i Sverige.

Det är inte första gången hon kombinerar skolan med golfen. Tidigare gick hon på golfgymnasiet i Upplands-Bro och även vardagen handlade om golf.

– Jag jobbade för Jan-Ivar (Johansson, tränare) på Bro Bålsta. Han ville att jag skulle ta hand om juniorerna.

Åkte hem under pandemin

Sedan två år tillbaka är det dock alltså USA som gäller och för en 19-åring var det ett stort steg att ta.

– Det var ganska konstigt först, tyckte jag. Att man skulle vara ensam och introducera sig på ett helt nytt sätt. Dessutom på engelska.

Nu är det vardag, precis som det är vardag att leva med pandemin som givetvis påverkat Ida och hennes golfkollegors förutsättningar.

– När den slog till fick vi åka hem, det var lite tråkigt. Men de har hanterat det bra, tycker jag.

I USA har pandemin skapat stora politiska svallvågor och frågor och vaccin och masker har splittrat stora delar av landet.

– Jag har egentligen inte märkt av något. De flesta man stöter på här är ganska glada över att man är vaccinerad. Nu har de släppt på masktvånget utomhus, men vi har fortfarande mask på oss under lektionerna.

Vann mot rival

Något som också har återkommit med vaccinen är tävlingarna och nyligen fick Ida jubla när hon tog en prestigefylld seger.

– Det var en av våra grannskol-ors tävlingar. De som är vår största rival, så det var väldigt kul, mycket på grund av att de alltid har varit bättre, säger Ida och förklarar varför hon vann.

– Allting fungerade, men sedan hade jag nog rätt mycket tur med att jag höll mig lugn och tänkte strategiskt. Efter första dagen låg jag etta och när jag kom tillbaka andra dagen visste jag att jag måste hålla mig lugn. Jag hade mycket hjälp av coacherna.

Hon framhäver inte sig själv och detsamma gäller drömmarna om framtiden. Det är bara en sak som är helt klar, vilket vi slog fast inledningsvis. Golfen ska vara hennes yrke.

– Ja, självklart. Är det inte att jag spelar på tourerna vill jag jobba som tränare.

Men golfproffs måste väl vara det du siktar på?

– Det är den största drömmen, men jag försöker nog alltid vara realistisk mot mig själv.

För tillfället handlar mycket om att lägga upp en plan inför framtiden och vad som måste till för att hon ska nå bortom realism till den där platsen där drömmar blir verklighet.

– Just nu fungerar spelet bra så det handlar mer om att jobba med det mentala. Att veta om att jag klarar av det.

Vara lite kaxig?

–Lite måste man kaxa upp sig och säga: ”jag klarar det här”. Inte bara vara realist.

Daniel Sjöberg