Badbuss och släta vetebullar

  • Publicerad 12:03, 17 jul 2016

De tuffaste och modigaste dök från treans svikt.

Juni 1966 slutade jag fjärde klass i Nybodaskolan. Som vanligt vid skolavslutningen så var det både festligt och högtidligt. Ett läsår hade passerat och jag hade blivit lite äldre och, förhoppningsvis, något klokare.

Rektorn höll tal och predikade om hur viktigt det är med skolan och elevernas framtid. Amen. Vi elever skildes för sommarens ledighet och äventyr på en skolgård fylld av föräldrar och syskon.

Sommarlovet kändes alltid för kort då augusti närmade sig. Det var så mycket som skulle hända och upplevas. Men tänk så mycket vi hann med.

Om vädret var soligt och varmt så blev det självklart de populära badbussarna. Vi steg på vid Nybodaskolan och bussen hämtade folk runt om i Solna på olika adresser. Mot Hässelbystrandbad. De som inte kunde simma fick lära sig under sommaren.

Mjölk och släta vetebullar var den lunch som serverades. Anledningen var att barnen inte skulle ha kontanter med sig. Resorna var gratis.

Lek och stoj, hoppa i från bryggan eller dyka från hopptornet. Det gällde att skapa sig en position i hierarkin. Redan då. De tuffaste och modigaste dök från treans svikt eller hoppade med dödsföraktat från femmans avsats. Varning för magplask eller tappade badbrallor.

En rolig sysselsättning under lovet var att samla klisterdekaler eller i bästa fall en nyckelring från olika bensinstationer. Det blev långa cykelturer, Shell vid Karolinska vägen, Koppartrans vid Rudviken, Caltex vid Solna Centrum eller vid Solnavägen. BP vid Brommavägen, Esso vid Södra Långgatan och IC vid Spårvagnshallarna på Ekensbergsvägen/Virebergsvägen och många fler.

Dekaler på cykelns stänkskärmar och självklart dekorerade ekrar med sprängtråd i olika färger. Ett rocketstyre gjorde hojen till en pärla. En batteridriven tuta som lät som en amerikansk polisbil – ja, då var man värst.

Den längsta och mest intressanta cykelutflykten gick till Tekniska museet. Ett himmelrike för oss blivande tonåringar. Skansen, det var för barn. På hemvägen vi tog oftast vägen via SJ:s koloniträdgårdar i Huvudsta. Det gällde att proviantera bland fruktträden. Äpplen, päron och plommon stod på menyn.

Självklart idrottade vi också. Fotboll på Skytteholmsfältet eller på husens bakgårdar.
Den populära bowlinghallen i Hotell Flamingos källare var en bra plats när det regnade. Men tyvärr för oss så skulle bowlinghallen renoveras under juli. Nya maskiner och nyslipade banor skulle stå färdiga till höstens spel. Så det blev inget bowlande eller flipperspel just den sommaren.

Även biograferna hade sommarstängt. Så Vingen och Skytten fick vi vänta med till höstterminen.  Nickel och visslande i biljetten var något som vi alla längtade efter.

När det var som roligast och soligast var det dags att besöka släkten. Den svarta Amazonen med vitt tak skulle lastas med semesterprylar. Luftmadrasser, campingbord, simfötter med tillhörande snorkelförsett cyklop, fotboll med mera. Mot Jönköping till mormor och morfar.

Det var alltid roligt att hälsa på dem. Mormors köttbullar. Morfars generositet. Nya fotbollsskor hämtades från den lokala järn– och sportaffären där morfar var stamkund.

Snart var det augusti och en ny skoltermin skulle ta sin början. Sommarlovet var slut och jag hade berikats av sommarens alla äventyr och händelser. Trots det ”korta” lovet så hann jag med ganska mycket och var dessutom på väg in i tonåren med allt vad det skulle innebära.