– Fantastiskt bra påhitt det här, att man kan åka loppet hemma, säger Arne Johansson.
Han åkte sitt första Vasalopp 1975 och har genomfört samtliga lopp sedan 1994, 28 i rad nu.
– Det är viktigt att man håller igång med regelbunden motion och är aktiv, även upp i åren, säger han.
För Arne Johansson har skidåkningen varit ett eget intresse, men han jobbade också i många år på IBM som sponsrade Vasaloppet.
– Vi var många som åkte loppet tillsammans. Det kunde vara 70–80 deltagare från IBM. Och vi är ett stort gäng som har tränat tillsammans och bott ihop på samma ställe i Sälen, en gammal bondgård cirka en mil från starten, en väldigt bra gemenskap.
Den delen gick Arne miste om i år, men han tänkte inte missa möjligheten att göra sitt 28:e lopp i rad och anmälde sig därför till Vasaloppet Hemma 90 kilometer.
Ont av diskbråck
Förutsättningarna blev emellertid inte de bästa då Arne på grund av diskbråck inte kunde träna från mitten av maj till mitten av januari.
– Jag har haft kolossal smärta i kroppen. Ett tag kom jag inte upp ur sängen. Rehabträning har inte hjälpt. Men så gjorde jag en magnetröntgen och fick besked att det bästa var att träna som vanligt.
Dagen efter beskedet, den 20 januari, körde Arne igång och sedan dess har han åkt 2–3 mil skidor varannan dag.
– Jag har blivit otroligt mycket bättre av skidåkningen. Det är skonsam träning, och man rör vitala delar av kroppen.
Fick bra support
Dessutom hann han komma i hyfsad form lagom till sitt eget Vasaloppet Hemma. Den 18 februari var det dags. Det var den sista riktigt kalla dagen så det var bra före och klockan 06.20, innan det ljusnat ordentligt, stakade Arne ut på den första av många varv på Bisslinge Konstsnöspår.
Arnes två söner och deras familjer, som båda bor i Sollentuna, ställde upp och langade varm dryck och peppade.
– Fredrik startade igång mig på morgonen. Både Fredrik och Andreas tittade till mig vid lunch. Och på kvällen kom båda två igen plus Andreas fru och mitt barnbarn Henny och jag fick sällskap i spåret, säger Arne.
Och det var nog inte så dumt för loppet tog sin modiga stund, närmare bestämt 12 timmar, 18 minuter och 53 sekunder.
– Klart jag var trött när jag kom i mål, ingen diskussion, men det största problemet var osäkerheten. I vanliga Vasaloppet har man ju kontroller som man passerar. Nu hade jag en uppfattning om hur långt jag hade åkt, men jag var inte säker. Jag hade mobilen i en midjeväska och till slut plingade den till, efter 90 kilometer, säger Arne.