Mellan Engelbrektskyrkan och Danderydsplan ligger gamla Arkitekturskolan. Med sitt strama formspråk och fasader i rå betong sticker den ut rejält bland områdets nationalromantiska tegelprakt och klassicistiska fasader.
– Det är en skitful betongklump som inte passar ini bebyggelsen här, säger Kristina Degermark som bor runt hörnet.
Åsikterna delar hon med föreningen Arikteturupproret.
I deras omröstning har Arkitekturskolan på Östermalmsgatan utsetts till den fulaste byggnaden i hela Stockholm.
– Det är en slät, kal låda som ser ganska ofärdig ut. Modernismen är en 90-årig parentes i en 4 000 år lång arkitekturhistoria, säger föreningens ordförande Sigvald Freylander.
Borde byggas om
Syftet med Arkitekturupprorets omröstning är att ”stoppa förfulningen”, berättar han. Men vad innebär det i praktiken?
– Till att börja med vill vi gärna se att nya hus byggsi fler arkitektoniska stilar än bara modernism, så som man gjorde före 1930. Folki allmänhet ratar modernistisk stil. Det borde avspegla sig i det som byggs.
Men det stannar inte där. Sigvald Freylander menar att även befintliga byggnader bör byggas om.
– Det är vanligt i Tyskland och Polen att man tar byggnader från 1950–1970-talet och gör om dem helt. Det vore roligt att se det i stor utsträckning även i Stockholm.
Ser du inget värde i att ha kvar byggnader från olika epoker?
– Ja, absolut. Men även det befintliga beståndet bör spegla det faktum att mellan 75 och 85 procent föredrar klassisk arkitektur.
Stadsmuseet har ett annat förhållningssätt till byggnaders estetiska kvaliteter.
Precis som gamla Arkitekturskolan är Radiohuset, Filmhuset och Karlahuset blåklassade och anses ha ett ”synnerligen högt kulturhistorisk värde”.
– Fint eller fult är subjektivt – kulturhistoriskt värde bedömer vi efter andra parametrar. De här byggnaderna är väldigt genomtänkta och medvetet gestaltade. Dessutom har man lagt ner omsorg, till exempel när det handlar om materialvalen, säger Malin Myrin, kulturmiljöchef på Stadsmuseet .
Hon välkomnar debatten, men efterlyser en bättre analys av varför människor uppskattar den äldre bebyggelsen.
– Det handlar kanske inte nödvändigtvis om tinnar, torn och dekorationer. När man visar omsorg om detaljer, lyckas med placering av byggnader och en genomtänkt gestaltning också av miljön runtomkring brukar en byggnad bli uppskattad och klara sig bra över tid– oavsett stil.
”Raderar ut spåren”
Malin Myrin poängterar att det är vanligt att byggnaders fasader förändras. Antingen för att få ett modernare utseende, eller genom en återställning till ett tidigare utseende. Men om- och nybyggnad i en historisk stil är hon skeptisk till.
– Det finns risk för att man raderar ut spåren av tidigare generationer. Det finns ett värde i att kunna se årsringarna, hur en stad har växt fram genom historien.
De senaste åren har frågan om nyproduktion i gammal stil seglat upp på den politiska agendan i flera kommuner i länet. I Stockholms stad har både stadsbyggnadsborgarrådet Joakim Larsson (M) och Sverigedemokraterna i Stockholms stad argumenterat för detta.
Erik Torvén, tillförordnad chef på White Arkitekter i Stockholm ser ett problem med den typen av projekt.
– En beställning med ett givet estetiskt uttryck riskerar att missa viktiga aspekter av arkitektens arbete genom att man förenklar analysen och tolkningen av plats och verksamhet för att i stället gå direkt på det färdiga resultatet.
Pågår ett skifte
Därmed inte sagt att inget kommer att förändras. Erik Torvén menar att det pågår ett skifte inom arkitektkåren – både i Sverige och internationellt.
– De senaste åren har dominerats av en expressiv senmodernism, där man ofta pratat om att skapa ”landmärken”. Jag tycker att det är skönt att den diskussionen är på tillbakagång eftersom den tenderar att skymma andra viktiga frågor om vad arkitekturen faktiskt gör.
I stället har faktorer som klimatförstöring och social hållbarhet börjat sätta en allt större prägel på arkitekturen. Ett exempel är träbyggandet. Det sänker klimatavtrycket samtidigt som det ger nya byggtekniska förutsättningar, vilket ger ett annat formspråk.
– De här tendenserna kommer att sätta ett avtryck, men det är ännu för tidigt att se exakt hur. Det skulle inte förvåna mig om vi har en epok framför oss mer inspirerad av traditionell och klassisk arkitektur, även om det inte behöver betyda att man ritar sekelskifteshus, säger Erik Torvén.