Antikrävar bakom second hand-satsning i Vallentuna

Nyligen öppnade två antikrävar en affär på landet i Vallentuna. De var lite oroliga över vad lokalbefolkningen skulle tycka – men kunderna strömmar till. Hit har till och med kommit ridande besökare, och i vår ska deras hästar få en egen vattenplats.

  • Publicerad 15:53, 15 feb 2018

Det är en stor, röd lada på landet i Vallentuna, närmare bestämt på Angarns-veda 7. Vardagsmat att se sådana? Jo, kanske. Men när man öppnar dörren och kliver in i ladan är det som att komma till en annan värld. Lite mörkt, lite gammalt, ganska snyggt – och mycket speciellt.

I den stora salens ena hörn finns en bardisk där en krokodil i plysch får ljus av ”världens äldsta discokula”, en lampa från 1800-talet som försetts med discolampa inuti.

Det är vid bardisken vi hittar mannen bakom Antikladan; Thomas Cedergren.

– Själva miljön är väldigt kul för dem som kommer hit, de tror att det är en loppis och så får de de – det här. Det är mycket barhäng med kaffe och många som stannar länge. Det roligaste är det sociala – mötet, säger Thomas.

Han har tidigare drivit en rad olika affärer och nu är det alltså Antikladan. Planer finns för att en massa olika handlare ska rymmas i ladan och på loftet. Men som det ser ut i dag är det två affärer på plats.

Vi börjar med Tomas egen; en affär för vintagekläder för herrar. Här doftar svagt av gammalt, men allt är kemtvättat, intygar affärsinnehavaren. Han visar på tweedsektionen, där riktigt stiliga kavajer – med och utan lappar på armbågarna – hänger.

En Armanikostym i safaristil, aldrig använd, tronar högt uppe på ett skåp.

– Den har kostat 10 000 kronor och kostar nu 3 000. Den är aldrig använd, den är jätteball, beskriver Tomas dressen som ser ut att vara gjord för en gentleman på sydligare breddgrader.

Tom Nestius restaurerar gamla kristallkronor. Foto: Hege Hellström

Men han vill också prata kvalitet.

– Få grejor som har gått i en maskin, ja symaskin och hand, så är det. Kavajer kan ha handsydda knapphål, det är känsla.

I Thomas boutique – för så kan man nog kalla den – finns också en hattbar och en avdelning med uniformer.

– Vem som vågar ha på sig uniform? Den som inte är blyg och som tycker om sig själv och tycker om att synas. Många artister är ju så, de visar upp sig. De här röda uniformerna är från England och påminner om Sergeant Pepper, säger Thomas.

Skinnjackor, tweedkavajer, uniformer och lusekoftor – alla ligger de Tomas Cedergren varmt om hjärtat. Foto: Hege Hellström

Om man går ut från hans klädaffär och en bit genom fiket kommer man till Tom Nestius antikaffär. Här hänger kristallkronor från bjälkar, det är en av Toms specialiteter att renovera dem. Här finns också möbler av många stilar – men Tom gillar även udda föremål.

– Som den här blomkrukan som ska hänga på väggen, i form av ett elefanthuvud. Den hade jag köpt för att ha hemma, men den var inte riktigt godkänd, säger Tom och visar den minst sagt speciella krukan.

Ett annat föremål som kräver sin inredare är en bjärt färgad 2D-tavla av ett fartyg.

– Och den här, en telefon av den gamla sorten, en sån barn av i dag inte skulle veta hur man ringde på. Vi tror att den kan ha stått i något av Saddam Husseins palats, säger Tom och skrattar medan han visar en hög, guldfärgad golvtelefon av det lite pråligare slaget.

Men tillbaka till bardisken och samtalet med Tomas. Hur vågade han flytta ut på landet?

– Vi var lite oroliga men det är så många av våra gamla kunder som hittat hit. Och vi har tagits emot så fint av lokalbefolkningen.

Thomas bryter in – och håller med.

– Ja, det är så roligt med alla nya kunder, alla säger att de ska rekommendera oss.

För att ytterligare vässa Vallentunastämpeln finns en mycket speciell plan för i vår.

– Vi har haft hästar här, flera stycken, faktiskt, så nu planerar vi att bygga ett vattenkar och en stång där man kan binda upp hästen om man rider förbi och vill stanna till, säger Tom.

Fågelburar brukar gå åt; många använder dem att sätta blommor i. Foto: Hege Hellström

.