Klockan vid Norrmalmstorg tillverkades 1891. Datum och dag ändras automatiskt men årtalet är målat på en skiva. Varje år måste en ny skiva med aktuellt årtal tillverkas. Foto: Pekka Pääkkö

Anrik klocka på Norrmalmstorg har stannat

Den snart 130 år gamla klockan på Norrmalmstorg har stannat. Fastighetsägaren Anders Bodin vill elektrifiera uret. Men det finns risk för att den världsunika klockans går förlorad, menar hovurmakare.

  • Publicerad 16:32, 14 dec 2020

Jag skulle tro att det här är den mest unika klockan som finns i Stockholm.

– Det är i en klass för sig, det är helt unikt i sitt toppskick. Det är över hundra år gammalt och fullt fungerande i hop med dagens kalender. Vad jag vet finns det inget annat fasadur i världen som har en stor svepande sekundvisare, säger hovurmakare Sophia Reuterdahl.

– Det är jättefå verk offentliga verk som fungerar. Åhléns fasadur på Klarabergsgatan har inte inte några visare alls, för de fick den aldrig att fungera. Det är bara en urtavla nu.

Hus och ur har olika ägare

Linderoths kalenderur på Norrmalmstorg tillverkades 1891 av G.W. Linderoths urfabrik och sattes på fabrikens tak vid Drottninggatan. Uret stannade 1967, och året därpå revs huset. Uret plockades ner och donerades till Stadsmuseet som magasinerade det på Hornsgatan i åtta år.

Uret renoverades och sattes upp på fasaden till dåvarande Kreditbankens hus vid Norrmalmstorg. Två till tre gånger i veckan dras urverket upp av en urmakare. Men nu står det alltså still sedan 3 december.

– Vi älskar den! Den ska inte försvinna, den har suttit där i evigheter. Vi håller på att elektrifiera den. Men det förpliktigar höga omkostnader och finns ytterst få urmakare idag om kan sköta om uret, säger Helena Bodin, vd på Anders Bodin fastigheter som äger huset men alltså inte urverket.

Risk för att gå ur tiden

Bodin förtydligar inte frågan om hur elektrifieringen kommer att gå till rent praktiskt men säger att "allt är reversibelt om man en dag ändrar sig".

Stadsmuseet uppger att man godkänt att låta uret gå från en manuell hantering, att det är låntagaren som ansvarar för hanteringen av urverket, och att hänsyn måste tas till föremålets kulturhistoriska värden.

Hovurmakare Sophia Reuterdahl är orolig och tycker att det är viktigt att man är öppen med vad som görs med uret.

– Stockholmarna måste få veta, det här är en så stor grej. Jag skulle tro att det här är den mest unika klockan som finns i Stockholm, för kyrkklockorna är alla elektrifierade. Och det är alltid lite läskigt när någon kan göra vad som helst utan att veta vad de har hand om, säger hon.

– Om man på något sätt ändrar eller byter verket till något annat är det inte Linderoth längre. Väljer de att göra på ett icke bra sätt är det för sent. Det går ju aldrig att återskapa efteråt.

Kalenderurets pendel, under tidigt 1960-tal. Pendeln roterar för att få en jämn gång på sekundvisaren. Det är mycket ovanligt att ett så stort ur har sekundvisare Foto: Hans Hägg/Wikimedia commons

Linderoths kalenderur:

Tillverkades 1891 på Linderoths urfabrik av verkmästare Claes Gustaf Schweder.

Den ursprungligen runda tavlan satt i en kopparram och hade en diameter på 3 meter. Bakgrunden illustrerade den norra stjärnhimmeln med förgyllda stjärnor på blå botten.

Förutom timmar och minuter visar klockan sekunder, dag, veckodag, månad och årtal. Allt ändras automatiskt förutom årtal.

I dag står urets verk i ett litet rum med glasdörrar och kan ses från Nobis Hotell, urtavlan är av klarglas.

Uret är tillverkat i silver med visare av guld, urtavlans botten är i blå emalj dekorerad med guldstjärnor. Det är 29,5 cm höjd, 23 cm brett och väger 2 kilogram.

Källa: Stadsmuseet, Hovurmakare

Visa merVisa mindre