Elin Frendberg möter oss utanför entrén till Fotografiska, vid den nyöppnade restaurangverandan.
– Visst är den nice? Utomhusupplevelser är viktiga, framför allt i år, förklarar hon.
Det har varit en märklig första tid som vd. Ett av Elin Frendbergs första beslut, när hon tillträdde i höstas under pandemins andra våg, var att stänga museet.
– Det var tvunget. Men det är sant som de säger, att sorgen är randig. Det har varit gas och broms, hopp och förtvivlan. Nu är vi snart på andra sidan, starkare än någonsin. Sommaren kommer bli magisk.
Pandemin tvingade Fotografiska till att hitta nya, tekniska lösningar, och gav tid att tänka över vägen framåt – och ordet som Elin Frendberg flera gånger återkommer till är "upplevelser".
– Vi vill driva fram nya format, fortsätta skapa audiovisuella utställningar, visa fler videoverk. Växla upp verksamheten med samtal, litteratur och musik i huset. Bli klimatpositiva. Utveckla utställningsformer som vi tidigare inte sett i Sverige.
Snabb succé
Fotografiska öppnade 2010. Bakom museet stod bröderna Per och Jan Broman, entreprenörer som blev lite av kultursvängens svarta får. Snabbt blev Fotografiska, med sitt folkliga anslag, ett museum på allas läppar.
– De kom helt i rätt tid, när foto började bli mer accepterat som konstart. De har gjort en fantastisk insats för att sprida fotointresset. Det är hatten av, bara för det, säger fotografen Mats Bäcker, som ställde ut på Fotografiska 2012.
– Jag kan i och för sig tycka att de ofta har ganska ytliga utställningar, lättsmält för en stor publik. Det kräver ingen förkunskap, och det är nog därför det är en sådan publiksuccé.
Det är en kritik som ibland lyfts mot Fotografiska. På kultursidorna rynkades det tidigt på näsan över hur kommersiella de var. Att de prints som såldes inte var numrerade. Att man satsade lika mycket på presentshopen och restaurangen. Att foton som ställdes ut var utskrifter, inte original.
Men det är i det breda tilltalet som Fotografiska har sin styrka, menar Elin Frendberg.
– Vi vill inte vara som andra museum, och bryr oss inte om några regler. Vi är ingen institution och är friare att röra oss mellan genrer. Vi vill skapa upplevelser vi tycker är relevanta, och jag ser ingen problematik i stå på flera ben.
Uppretad bransch
Runt 2016 blossade en det upp en annan kontrovers. Fotografer pratade om att man i branschen inte vågade stöta sig med Fotografiska, av rädsla för att inte få ställa ut.
En som hördes då var Jessica Silversaga, som 2015 blev snuvad på sin utställning. Den blev i stället av våren 2019, och någon osämja tycks inte hänga kvar.
– Det var en fantastisk upplevelse. Jag är väldigt nöjd med hur vi tillsammans curerade utställningen, och att jag kände mig som en familjemedlem i sammanhanget. Alla kan göra misstag, och det mest beundransvärda för mig är att korrigera det och sedan få en fin upplevelse tillsammans.
Tränad i huset
För två år sedan började Elin Frendberg som Sales & Relations Manager på Fotografiska. Hon anställdes av Jan Broman, som ville att hon skulle lära sig stället för att senare ta över rodret.
– Jag har varit ett fan av Fotografiska i alla år. Det var så lätt att tacka ja. Konst, magi, mat och event i ett, det är ett drömjobb.
Elin Frendberg kommer närmst från modebraschen, där hon jobbat med frågor som rör hållbarhet och digitalisering. Den kompetensen ska nu översättas till att förnya och förbättra Fotografiska.
Men först gäller det att få tillbaka besökarna. Något som ska locka dem hit är sommarens stora utställning, signerad Frank Ockenfels 3. Porträtt och foton på kändisar blandas med skisser och allehanda alster, grundat i populärkulturen.
– Det blir vår stora återkomst. Den representerar allt vi behöver just nu, människor, möten, konst och musik.
– Vi har haft tio framgångsrika år, och vi ska ha 100 till.