Eva Hernbäck och Per Janse var på plats i Kungsträdgården för 50 år sedan, under Almstriden. "Det var en fullständig chock när vi hörde sågarna. Ursinne", säger Per. Foto: Pekka Pääkkö

Almstriden gav folket en röst

För 50 år sedan drabbade poliser­ och demonstranter samman i Kungsträdgården och Almstriden. Händelsen påverkade Stockholms utveckling i årtionden framöver och fick politiker att överge drömmen om en stad med bilen i fokus.

  • Publicerad 11:52, 14 maj 2021

– Löven spricker nu, precis som då, säger Per Janse, och tittar upp mot de gamla almarnas grenar, som sträcker sig ut, högt över Kungsträdgården och Erik Glemmes tehus.

När Per säger "då" menar han de där dagarna i maj 1971 när trädens framtid står på spel. När stockholmare går samman för att bevara delar av stan som är på väg att försvinna, sedan historiska miljöer och grönska fått stryka på foten när ett nytt Stockholm byggts.

Mot slutet av 60-talet engagerar sig Per Janse och Eva Hernbäck i Alternativ stad, ett nätverk som fungerar som en motvikt till den stadsutveckling som pågått sedan några årtionden tillbaka.

– Det bygges med fokus på bilism och trafik. City skulle tömmas på bostäder och ge plats åt kontor. Det revs enormt mycket och det var stora gropar överallt. Hela stan gjordes mer otrivsam. Det var en brutal operation, säger Per.

I Kungsträdgården ska en ny tunnelbanestation byggas. Arkitektens vision innebär fri sikt genom parken till slottet, vilket gör att de hundraåriga almarna måste bort.

Per Janse var 25 år gammal när Almstriden inträffade. Här sitter han bredvid generalmajor Gunnar af Klintberg. "Han var väldigt färgstark och vänlig. Ganska omilitärisk på det sättet", säger Per. Foto: Sven-Erik Sjöberg/DN/TT

När sågandet började satt Eva Hernbäck i armkrok runt ett träd. Per Janse kom när tumultet var som värst. "Jag blev skraj, och drog mig undan med gråten i halsen. Jag trodde aldrig fällningen skulle stoppas", säger Eva. Foto: Pekka Pääkkö

Praktikant slår larm

Eva och Per får reda på planerna i juni 1970. Alternativ stad börjar uppmärksamma, och organisera sig mot, förslaget.

– En del tyckte inte det var så viktigt att träden skulle fällas, att det var en perifer fråga sett till antalet tunnlar och bilvägar som skulle byggas. Men det var så konkret, symboliskt, säger Per.

Emot sig har de stadsfullmäktigte, tjänstemän och regeringen Palme, som bestämt menar att almarna måste ryka till förmån för tunnelbanan. Till och med stadsträdgårdsmästaren Holger Blom tycker träden ska fällas, eftersom han gör bedömningen att de är uttjänta.

– Folk kokade. De styrande hade i tio år suttit i lufttomma rum och drivit på en stadsutveckling, som vi som bor här inte haft något att säga till om, säger Per.

Vem vaktar väktarna?

10 maj 1971 byggs ett plank runt träden, som vaktas av poliser med hundar. Samtidigt turas folk från Alternativ stad om att vara på plats. De vill inte att träden ska fällas utan vittnen. Skulle något hända är de redo att springa till den närliggande telefonkiosken och slå larm.

Utåt kommunicerar staden att träden ska fällas 13 maj, men planen är diskret göra det någon dag tidigare. Alternativ stad får nys om det.

– Vi hade vänner i tekniska nämndhuset som läckte det. Parkförvaltningen och polisen läckte. Två av gubbarna som skulle såga läckte. Länsstyrelsen läckte som ett såll, säger Eva.

Efter att trädfällarna jagats bort vaktades almarna dag och natt, av unga och gamla från alla samhällsklasser. "Att samarbeta brett på det sättet för en vettig förbättring, är en otrolig kick. En stark upplevelse", säger Per Janse. Foto: Jan D¸sing

I veckan var Eva Hernbäck och Per Janse två av "sex vaccinerade veteraner" på plats i Kungsträdgården för att svara på frågor, uppmärksamma och fira Almstriden. Foto: Pekka Pääkkö

"Då ven batongerna"

Natten till 12 maj kommer trädfällarna, med poliseskort, till Kungsträdgården. De möts av tusentals stockholmare som hunnit samlas på platsen. Runt stammarna sitter folk i armkrok. En av dem är Eva. Andra har klättrat upp i träden.

Runt klockan tre sätter sågningen sätter i gång.

– Det var en fullständig chock när vi hörde sågarna. Ursinne, säger Per.

– Det blev som kravaller. Polisen var med hästar och hundar, och drev hästarna mot sittande människor. Någon hängde sig tag fast i ett par tyglar. Då ven batongerna. Till svar kastades grus mot polisen, säger Eva.

Efter bara några minuter avbryts det hela. Fyra träd har hunnit skadas av sågarna. Polisen drar sig tillbaka.

– Jag greppade en megafon, klättrade upp på taket till tehuset och ropade "almarna är räddade!" Jubel utbröt. Det var en otrolig upplevelse. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det, säger Per.

Almarna fick stå kvar. Och nu spricker löven, likt de gjorde för 50 år sedan.

Statsvetare. Trafikborgarrådet Daniel Helldén skrev 2005 sin doktorsavhandling om Almstriden. Foto: Miljöpartiet

Stor påverkan på utvecklingen

En som också intresserat sig för Almstriden är trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP), som 2005 skrev sin doktorsavhandling i statsvetenskap om den.

– Jag höll på med frågor om medborgarinflytande och civil olydnad. Almstriden kom alltid tillbaka som ett svenskt exempel, och jag ville fördjupa mig i den. Kärnan var ett folkligt uppror, som inte kom från en vänsterrörelse i vanlig bemärkelse, utan folk från alla samhällsklasser protesterade.

Almstiden kom att påverka Stockholms utveckling i många år framåt, och blev som ett startskott för den moderna miljörörelsen. Flera stora infrastrukturprojekt ströks, som nya Norr Mälarstrandsleden och Tunnelgatsleden. Planer på parkeringshus slopades. Fotgängare, kollektivtrafik och cyklister prioriterades upp.

– Politikerna i Stockholm blev mer vaksamma och tog hänsyn till opinionen på ett annat sätt. För här upphävde en till synes trivial fråga om några träd ett väl taget politiskt beslut, och ett finansborgarråd avsattes. Det förändrade hur politiker i hela Sverige arbetade och påverkade utvecklingen av vår bygglagstiftning.