I en lokal i produktionshuset Konstverket i Farsta står sångerskan Lisa Hansson och sjunger att hon är lycklig. Hon står på händer och sjunger med stöd från akrobaten Henrik Egger som emellanåt flippar runt henne.
Det är repetition för akrobatikoperan Falling, som har premiär på Folkets hus i Årsta 10 september. Akrobatikopera är precis vad det låter som, berättar Magnus Berg och Agnes Wästfelt, som båda bor i Årsta.
– Akrobatik och opera i ett, två konstformer och discipliner som förenas, säger Magnus Berg som regisserar föreställningen.
Han berättar att det inte är så ovanligt som man kanske kan tro, det finns numera något som heter cirkusopera och som blivit en helt egen disciplin.
Ganska poppig opera
Gruppen, som består av två sopraner, två akrobater och två musiker, kommer sammanlagt att ge fem föreställningar och beskriver Folkets hus i Årsta som en perfekt scen för ändamålet.
– Det är en ganska filosofisk föreställning, om livet, döden, kärleken och att möta sig själv, berättar Agnes Wästfelt.
Hon är frilansande sångerska och hoppade på projektet förra hösten. Agnes Wästfelt gillar att jobba med just nyskriven opera och menar att Falling, som trots att den handlar om en kvinna som tittar tillbaks på sitt liv och hanterar en del tyngre frågeställningar, också är en humoristisk och lättlyssnad operaföreställning som är tillgänglig för alla.
– Det är en ganska poppig opera, vi kallar den melloopera ibland, säger hon och skrattar.
Idén till akrobatikoperan uppstod när sångerskan Lisa Hansson såg en föreställning med Cirkus Cirkör. Hon har varit med och jobbat för att få ihop föreställningen i fyra år. Akrobaterna och sångerskorna har haft workshops tillsammans för att få ihop de olika konstformerna.
– Alla har bidragit med sin expertis, säger Lisa Hansson och tillägger att det även inneburit en del nya perspektiv för henne som sångerska.
– Bara det här att det går att sjunga upp och ner är väldigt häftigt, säger hon.
Vill nypas i armen
Det är några dagar kvar till premiären och det är full aktivitet i replokalen. Akrobaterna värmer upp på varsin luftmadrass, från ena hörnet hörs dragspels- och gitarrtoner från musikerna som blandas med ljuden från sångerskornas sångövningar.
Gruppen börjar testa några av scenerna tillsammans vilket bland annat innebär att Agnes Wästfelt står och sjunger ett stycke medan resten av gruppen jonglerar med flyttkartonger över hennes huvud. Akrobaten Louise Bjurholm von Euler använder senare samma flyttkartonger för balansgång i stället för att gå på lina.
På frågan vad de vill att publiken ska ta med sig från deras föreställningar säger regissören Magnus Berg att de vill visa hur stora möjligheter det finns i livet.
– Vi vill nypa publiken i armen och berätta att du är vaken, du lever, säger han.