Levande bottenvåningar och ett myllrande folkliv är sinnebilden av ett tryggt och trivsamt centrum. Men på många håll har utvecklingen gått åt motsatt håll.

Långt innan pandemin har butiksdöden slagit hårt mot länet. Och enligt en färsk prognos från Svensk Handel kommer e-handeln fortsätta att ta marknadsandelar; 2030 kan 40 procent av all detaljhandel ske på nätet.

Det innebär att upp till 10 000 butiker i Sverige kan försvinna inom tio år.

– Alla de här lokalerna måste fyllas med andra publika verksamheter. Brun papp i fönstrena är det sista man vill ha, oavsett om man är fastighetsägare eller boende i området, säger Helena Olsson, chef för stadsutveckling på Fastighetsägarna Stockholm.

Och det finns möjligheter, bara man vidgar perspektivet lite, menar Helena Olsson. I Fastighetsägarnas nya rapport Levande bottenvåningar – dröm och realitet framgår att verksamheter som sysslar med tjänster - och kultur - har en mycket snabbare ökningstakt jämfört med butikshandeln.

– Verksamheter som betyder mycket för attraktiviteten i ett område har inte alltid så hög betalningsförmåga. Är man en stor fastighetsägare med kontor kan man ta igen på gungorna det man förlorar på karusellerna. Ett spännande innehåll i bottenvåningen kan höja hyrorna på våningarna ovanför.

Mer aktiva fastighetsägare

Fastighetsägare behöver också vara mer aktiva. Och där finns det bra förebilder, menar Helena Olsson. För drygt 10 år sedan var Hökarängens centrum på dekis. Stadsdelen i södra Stockholm tog ett stort socialt ansvar och hade en stor andel av stadens sociala hyreskontrakt, och det fanns gott om tomma lokaler – även på stadsdelens pärla till gågata.

Men Stockholmshem, som är den dominerande fastighetsägaren i området, lyckades vända utvecklingen. På pappret låter det som ett enkelt framgångsrecept.

Det allmännyttiga bostadsbolaget tog fram ett skyltprogram för klassiska neonskyltar och frågade folk vad de saknade i sitt centrum. Efter ett aktivt arbete där bolaget identifierade och uppvaktade potentiella hyresgäster dröjde det inte länge innan Hökarängens centrum hade apotek, vårdcentral och bankomat.

Det blev en positiv spiral och med tiden vågade fler och fler näringsidkare etablera sig i Hökarängen. I  dag finns det både trendiga kaféer och restauranger, och nischade butiker som man vanligtvis inte ser i ett förortscentrum: leksaksaffär, barnklädesaffär och barnbokhandel.

– Det krävs både mod och målmedvetenhet från fastighetsägare, men jag tror att det är så man måste jobba, säger Helena Olsson.

– Det är inte lätt men det går.

Hållbart lokalt utbud

Det lokala utbudet är också hållbart. Under pandemin har människor rört sig över mindre områden och i många fall gått bättre för lokala företagare än stora kedjor på paradgator och handelsplatser.

– Man kan se att de näringsidkare som haft en lokal, personlig prägel har klarat sig bättre under pandemin, säger Helena Olsson.

Med det sagt behövs det förändringar för att fastighetsägare och näringsidkare ska kunna anpassa sig till en marknad i förändring, menar Helena Olsson:

◗ Från kommunernas sida är det bättre att planera för centrumändamål än specifikt för handel, och anta en stadslivspolicy istället för en detaljhandelspolicy.

◗ För att underlätta för olika företagare att dela på samma lokal behöver momsreglerna ändras.

◗ Modellen för värdering av fastigheter behöver förändras.

– Fastighetsägande bygger på lånefinansiering, därför måste man tänka på hur fastigheten värderas. Traditionellt värderas kommunikationer och ett vackert läge högst. Men utbudet i området kan vara lika mycket värt, det ser vi när man tittar på genomsnittshyror. Det lokala utbudet, och närmiljön, är också det som en enskild fastighetsägare har störst rådighet över, säger Helena Olsson.

Johan Sjölund johan.sjolund@mitti.se