Nyligen så samlades nära, kära, vänner och bekanta för att hylla Tibblebon Evald Lindholm. I samlingslokalen vid Tibble torg låg en förväntan i luften, när kommer han?

Herrar i slips och damer i klänning, hemtjänstens personal och äldre- och omsorgsnämndens ordförande Tina Teljstedt (KD) stod allesammans och väntade på huvudpersonen: 100-åringen Evald Lindholm.

Ute i korridoren hördes plötsligt någon ropa: ”Nu kommer han!”

En leende herre kom vandrande in i lokalen klädd i mörk kostym.

”Angenämt angenämt”, sa Evald och log mot sina gäster.

Hemtjänstens jätteballong

Hemtjänstens personal som besöker födelsedagsbarnet kontinuerligt hade placerat en stor ballong med texten ”Evald 100 år” vid en stol. De hjälpte honom dit.

På borden stod kaffekoppar uppdukade jämte tårtor av alla dess slag.

Goda grannar

Två herrar i matchande outfit, vit skjorta och läderväst, förklarade att de bor i huset och är grannar till Evald.

– Han är en genteman Evald, en fantastisk gentleman, sa en av dem och log stolt.

Herrarna förklarade för Mitt i:s utsända att hemligheten i att bli så gammal som huvudpersonen är att träna mycket.

– Evald har varit mycket i vårat gym, nu mera blir det mest promenader i våra långa korridorer.

"Betyder väldigt mycket"

Innan fikakalaset fick Mitt i en pratstund med Evald, som verkade märkbart rörd av uppståndelsen.

Vad betyder det att kunna samlas såhär?

– Det betyder väldigt mycket, det är första gången det händer på väldigt länge, sa Evald Lindholm och blickade ut över lokalen.

Han berättar att han flyttade till kommunen under det tidiga 90-talet. Och så var det där med att uppnå den aktningsvärda åldern av hundra år. Vad är egentligen hemligheten?

Vi har hörde från grannarna här att du tränar mycket, stämmer det?

– Jag har promenerat mycket, det har jag gjort. Det var roligt att gå runt i hela området här, jag går ner förbi skolan och runt hela området, där gick vi ofta, jodå.

Det ska man äta

Tina Teljstedt bröt in och frågade med bubblande nyfikenhet vad Evald brukar äta, ”Är det något särskilt, är det kanske mycket grönt?”

Evald log och svarade lugnt:

– Det är mycket gröt.

En applåd bröt ut och nästa talare tog vid för att hylla 100-åringen.