I Olovslund i Bromma finns ett villaområde med ett 100-tal villor som enligt myndigheterna har ett särskilt kulturellt värde.
När området planerades i det kuperade landskapet för snart 100 år sedan gick planerarna noga till väga. Bland annat skulle villorna vara estetiskt tilltalande.
– Man studerade noga hur husen och gatukorsningarna förhöll sig till varandra. Det är faktiskt inte lika vanligt att man gör i dag när bostadsområden planeras, säger Lotta Alvestam Wahlund, som arbetar med restaurering av gamla byggnader.
Husen var avsedda som så kallade egnahem, för arbetare. Och bygget gick snabbt – en villa sattes upp på en enda dag.
Nästan hundra år senare köpte Lotta Alvestam Wahlund en av villorna, ett hus från 1927.
Då hade huset inte renoverats sedan 70-talet. Bland annat täcktes de ursprungliga grangolven av korkmattor. Och det tog långt ifrån en dag att renovera. Husen får nämligen inte rivas och även renoveringar måste ske med tillstånd och måtta.
Under två års tid har Lotta Alvestam Wahlund lagt ned hundratals timmar på huset. Hon har renoverat de ursprungliga dörrarna, dörrkarmarna, fönstren, fönsterkarmarna, fönsterbrädorna och husfasaden.
– Jag ägnade sommaren åt att skrapa rent varenda bräda.
Sparat originaldetaljer
Enligt henne gäller det att inte ge upp vid kontakt med myndigheterna vid en sådan här renovering, man måste argumentera för sin sak. Många som vill renovera kulturbyggnader avbryter nästan genast, menar hon.
– De ger upp för lätt, säger Lotta Alvestam Wahlund.
Hon har även byggt ut huset. Tillbyggnadens snickerier ska i så stor utsträckning som möjligt minna om hundraårig teknik. Köket i den tillbygga delen av huset har exempelvis fått ett inbyggt skafferi, något som kanske inte hör till vanligheterna i dag.
En tidigare sovrumsdörr, som nästan var förstörd, har återställts och fått en ny placering som toalettdörr på bottenvåningen.
Andra originaldetaljer i huset som Lotta Alvestam Wahlund har sparat är en lucka i golvet. Luckan är en tidigare potatislucka med anslutning till potatiskällaren, som i dag kan användas som förråd.
Potatis? Ja, tanken på den tiden var att husets invånare skulle vara självförsörjande på grönsaker, blommor – och potatis – genom att odla i villans trädgård.
Lotta Alvestam Wahlund, som nu har sålt huset, är nöjd med renoveringen.
– Jag drivs av att det går att bevara det som en gång är byggt med omsorg och kvalitet. Det här känns bra. Jag är nöjd. Det här visar att det är möjligt.