Det är en riktigt kylig höstmorgon när vi släpps in genom den knarrande porten på Drottningholms slottsteater.
Jag är osäker på om det bara är jag eller om det även är några gamla teaterandar som sveper in i den 250 år gamla byggnaden tillsammans med mig.
– Teatern är full av människor som arbetar här, men problemet är att de skulle slutat arbeta för hundratals år sedan. Bland annat bor Karin här, hon var 16 år när hon dog på teatern, berättar vår guide Grainne Lönnqvist, medan hon ger oss smakprov ur den dramatiserade familjevisningen "Teaterspöken och scengastar".
– Och den grå mannen, fortsätter hon. Han brukar synas ibland där, högst uppe i salongen.
Vuxenvisningen kretsar mer kring ockultism, spådomar och hemliga riter, den är baserad på dagboksanteckningar och brev. Gustav III var mycket förtjust i det mystiska. När stadskyrkan blev av med makten fylldes det religiösa tomrummet med hemliga sällskap och en fascination för det ockulta.
– Mystiken letade sig även in på teatern. Ingenting är vad det ser ut att vara, precis som det ska vara på en teater, säger Grainne.
Hon berättar om ockulta experiment och skräckinjagande teatereffekter från karusellspel från 1700-talet. Vi lär oss om eldsprutande drakar som sköttes av barn med lavemangsprutor som sprutade olja på ljus och grisblod som skulle skvättas när drakarna dog.
Grainne berättar om att Gustav III:s död var förutspådd av en välkänd spåkvinna. Det spåddes i kaffe, äggvitor och spelkort.
– Dra två kort! säger Grainne.
Jag drar två spelkort ur den gamla kortleken hon håller i, precis som alla besökare får göra i slutet av visningen. På mitt första kort lyser hjärter fem. Hon letar i den bok hon kallar hjärters katalog.
– Och så är det klöver knekt. Då står det så här: "Vänd dig tidigt att föredra livets svårigheter. Framtidens syns inte vara gynnsam för dig".
Hon ser besvärad ut.
– De flesta spådomar här handlar om kärlek, ursäktar sig Grainne. Vill du göra om?
Denna gång blir det märkligt nog åter hjärter fem. Men sedan överraskar andra kortet med hjärter fyra.
– "Du kommer snart att se din dulcinea" läser Grainne lite lättad.
Visningen är över och jag tar mig över de knarrande golven mot den stora porten för att åter gå ut i ljuset och den kalla friska höstdagen.
– Den här teatern överraskar en rätt så flitigt, den är lite kuslig. Jag tycker inte om att gå här själv, säger Grainne.
Att det kommer att bli läskigt i Halloweentider är hon övertygad om.
– Huset i sig gör helt enkelt en del av jobbet. Det låter och drar. Dörrar öppnas och stängs av sig själv, så har det alltid varit här.