2020 blir ett år vi aldrig glömmer. Ett år då vi lärde oss begrepp som social distansering, superspridare och coronasäker. Överallt skyltar om att hålla avstånd och att tvätta händerna. En ny verklighet att ta sig fram i och förhålla sig till.
Själv har jag jobbat mycket hemifrån. Jag har turen att bo i den stadsdel jag bevakar, Hägersten-Älvsjö, och har oftast cyklat till dem jag intervjuat. Eftersom vädret varit milt ända in i december har jag framför allt stämt träff med människor utomhus.
Jag har känt mig lyckligt lottad i en tid som varit väldigt tuff för många, som har tvingats isolera sig.
För många har 2020 också varit ett år av sorg. Bara på Fruängens äldreboende dog cirka 30 människor i covid-19 under våren. Äldreboendet blev sedan ett av 98 som Ivo granskade närmre. Resultatet blev bister kritik mot vården av de äldre som insjuknat.
För de avlidna och deras anhöriga är det för sent, men hoppet är nu att Ivos granskning får effekt.
Det glädjande under året har varit människors förmåga att hitta nya sätt att mötas. Som de hemmajobbande kvinnor jag träffade i Mälarhöjden. När de inte längre kunde gå på gym startade de egen cirkelträning på lunchrasten. Mängder av liknande initiativ har tagits. Folk har startat allt från coronasäker utomhussång till coronasäkra klädbyten runt om i Hägersten-Älvsjö.
Det ger hopp inför det nya året. De flesta av oss går nog in i 2021 med viss bävan. Men med fortsatt uppfinningsrikedom och omtanke om varandra är vi bättre rustade än utan.